Hur svårt kan det vara?
Det är ju ganska enkelt.
Om jag säger ja, då gör jag det.
Om jag säger Nej, då gör jag det inte.
Fortfarande ganska enkelt va?
MEN. Jag skulle inte säga ja och sen INTE göra det.
Fortfarande med?
Enkelt.
Glädje.
Jag har vunnit ett fint pris idag. Ett bra pris.
I en tävling där jag inte ens visste att jag var med!
Det började med att jag ringde till avsändaren poch undrade varför jag fått ett paket levererat, med en telefon i.
-Du har ju vunnit den, sa den vänlige Daniel på andra sidan luren då.
Oj vad glad jag blev. Inte för själva vinsten (jag är lite mer sugen på brödpåsen som Ptter vann idag) men just för att jag vunnit. Jag tror det är är mer själva överraskningen som är roligast.
Jag älskar överraskningar.
Lyxfällan.
Om jag får ut 30.000:- i månaden (i wish!!) HUr kan man då handla för 50.000:-)
Hoppade de över mattelektionerna i ettan? Det var väl ungefär då man fick lära sig plus och minus..
Man slutar aldrig förvånas.
Skruvmejsel.
Efter jag satt ihop den nya sängen med en skiftnyckel var det dags för mitt soffbord.
Det var då det slog mig. Jag äger ingen skruvmejsel.
Jag blev lite ledsen i ögat och tänkte just slänga ur mig en ramsa som små barn inte bör höra.
Då slog det mig. Som en blixt från klar himmel.
Hans lämnade ju en skruvmejsel till mig för att ändra fotinställningen på brädan!!!!
Tänk att jag kunde bli så glad över en skruvmejsel, det trodde jag inte.
Nu sitter jag här. Och har fötterna på soffbordet. Som är ihopskruvat med en gyllene skruvmejsel.
Fantastiskt.
10 kilometer senare.
I min kropp fanns idag en massa energi som ville ut så jag tog beslutet att ta milspåret idag, hade ju gott om tid på mig och dessutom är det ju lampor längs vägen. Trodde jag.
När jag kommit till 5km och det började skymma kollade jag upp och insåg att lamporna bara följer med på 3 km spåret.
Tur att jag inte är mörkrädd tänkte jag o stakade på och hann precis komma runt till mörkret kom.
Nu har jag en fråga riktad till min fd svägerska (hon kanske slutat läsa den här bloggen för länge sen sååå intressant är den inte) Om det är nån annan som vet/ har nån aning så får man gärna svara, men hon e ju "syrra" så hon SKA veta. :)
Det är ju så att när jag reser mig ibland så svartnar det, jag tappar balansen och ramlar.
Jag svimmar inte, och det är inte speciellt obehagligt så jag är inte ett dugg orolig, jag bara undrar varför?
Jag har kollat blodtrycket (det får man ju göra när man är blodgivare, hint hint) och det är alldeles utmärkt.
Nån sa härom dagen att det berodde på att jag inte tränade vilket inte alls stämmer för jag har varit så här så länge jag kan minnas och tro det eller ej men jag HAR vart ganska vältränad under min ungdom.
Som sagt, det är inget jag lider av. Det är de runt omkring mig som blir rädda och ställer till en scen varje gång det händer vilket jag tycker blir lite pinsamt.
Nån som har ett bra svar?
För övrigt så har jag kommit på en sak i min jobbintervju imorse som stör mig.
Rekryteraren säger;
- Vi kommer troligen att ringa på dina referenser
Jag svarar;
- Ja absolut, gör det. Jag har inget att dölja (vilket jag inte har för jag har varit ärlig om mina brister)
Då säger rekryteraren;
- Hmm..det låter misstänksamt. Det har alla.
Vilken märklig sak att säga.
Panikångest.
Att hon bara grät och hade panik ångest.
Jag fick i uppdrag att få tag på en psykiatriker i Stockholm medans hon åkte hem o tog hand om sin syster så länge.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick numret till StGörans psykakut.
Ringde psykakuten och talade om som det var, inte en chans att jag skulle få in henne dit.
Då gav de mig ett annat nummer, till ett team som finns ute på gatorna så att säga.
Som åker hem till folk om det behövs.
Dit ringde min vän, men eftersom det inte var akut så hänvisades hon till Vårdcentralen för att få en remiss.
Hon ringde till VC, fick en tid samma dag och nu sitter hon där.
Det kallar jag effektivt. Det finns hopp för Sverige.
Vad vill jag då ha sagt med det här? Jo jag har två funderingar.
Den första är; Hur kommer det sig att vissa drabbas av psykiska sjukdomar och andra inte?
Är det en sjukdom som ligger i ens gener?
Eller är det en sjukdom som man får efter att ha formats av sin miljö?
Är man svagare i psyket för så man drabbas lättare?
Eller är andra som inte blir sjuka, mycket starkare än genomsnittet och därför inte drabbas?
Är det så att vissa "biter ihop" eller har de aldrig drabbats av samma kraft som den som bryter ihop?
Själv har jag drabbats ett par tre gånger av att jag vaknat mitt i natten (som tur är så var det länge sen nu, peppar peppar) och är så fylld av ångest i min kropp att jag inte vetat var jag ska ta vägen.
En oro i kroppen som kryper i en på nåt vis, illamående och pulsen går i 180.
Det har dock alltid gått över på en timme eller nåt, betyder det här att jag närmar mig ett sammanbrott?
Jag tycker att jag mår bra, väldigt bra tom men det kanske bara är en illusion?
Nummer två;
Psykvården och vården överhuvudtaget får ju väldans mycket kritik i vårt land idag.
Jag hävdar motsatsen tills jag blivit motbevisad.
Jag tror fast och fullt på att människor som jobbar inom vården verklgein gör sitt bästa för att få mig att må bättre vad jag nu än söker för. En gång har jag träffat på en träskalle men rötägg finns ju överallt.
Ge de som vårdar oss mer pengar, mer tid att ta hand om oss.
Skulle vilja gå så långt att de är värda mer lön än statsministern.
Så det så.
Och då menar jag inte bara läkare kirurger och neurologer, utan undersköterskor, barnsmorskor och sjuksköterskor oxå.
Även de som jobbar på ålderdomshem, fritids och skolor ska oxå ha mer lön.
Tänk om jag kunde få bestämma.
Då hade ni fått se på andra bullar!
11 minuter..
Har inte sovi speciellt gott inatt kan jag säga.
Har vaknat otaliga gånger i tron att jag försovit mig.
Har vaknat gråtandes, svärandes och med käkarna låsta pga av tandagnisslan.
Men nu är det dags.
Vad gjorde jag utan Annelie, Madde, M-L, Mamma, Hans, Jim, Rikard, Rikard och Maria som håller sina tummar för mig..
Tack!
Jag sitter här med två bärbara datorer framför mig.
En med mitt personliga brev på, den andra med div frågor de kan tänkas ställa och svar på dem.
Nu kör vi!!
Nöjd.
Igår var jag ledig och tillbringade förmiddagen på snowboard och eftermiddagen dels i tvättstugan och dels i längdspåret.
Jag lyckades få ihop 7 km på skidor igår
Idag slutade jag tidigt ch jann upp till solen på Skutan, och sen 3 km i spåret...
Att åka längsskidor är inte så tråkigt som jag trodde.
Det är ju inte roligare än att åka bräda, långt ifrån, men inte alls så tråkigt som jag minns det.
Eftersom jag ska åka stafettvasan så är det väldigt positivt.
Steg Ett.
Imorgon är jag kallad till intervju!!!!
Oj oj oj, hur ska det gå.
Som tur är så har jag Madde som guidat mig imorse, talat om för mig vad jag bör säga och vad jag INTE bör säga.
Har oxå Annelie som förberett mig på vilka frågor som kan komma.
Eftersom det här är så väldigt viktigt för mig så MÅSTE det gå bra.
Jag vill ju komma vidare i urvalet.
Håll tummarna imorron kl 8.30.
Då bär det eller brister det.
J.Lennon
Så är det nog.
Ett jävla tjat.
Jag vill ha det så mycket att jag får ont i magen.
Sista dagen för att ansöka var idag så nu blir det iaf inte fler som jag ska slåss med.
För övrigt har jag insett att jag är världens mest inkonsekventa människa jag känner.
Jag säger att jag INTE ska göra en sak. Jag lovar mig själv att inte göra det.
Jag berättar för mina vänner att jag ska sluta...
Men vad gör jag? Jo precis tvärtom.
På nåt vis känns det liksom alldeles för bra för att bara ge upp.
Björnrike 2009.
Som vanligt var det superkul! Roligare än förra året, lika kul som året före det.
Min största framgång är att jag tar mig nerför en svart backe med brädan.
Utan att "ploga" mig ner.
Jag fick ett mail idag, från en kollega i Gbg.
Hon hade hittat ett annat jobb som hon tyckte jag skulle söka.
Men det är ju inte för att flytta ner till Gbg som jag tar ett jobb, utan jag kan tänka mig at flytta till gbg för att det jobb jag vill ha finns där.
På onsdag går ansökningstiden ut för det jobb jag vill ha.
Som jag verkligen verkligen verkligen vill ha.
Först så tänkte jag göra upp en reservplan, vad jag skulle ta mig för om jag inte får det.
Och på sätt o vis har jag gjort det. Jag har lovat mig själv att ta ledigt i maj, resa lite..
Men jag har inte gjort nån reservplan när det gäller jobbfronten.
Jag får väl gå tillbaka till K-street och smida nya planer.
Det ordnar sig.
Trött.
Fördelen är dock att jag kommer sova väldigt bra på tåget ner till Sthlm i natt.
Åh vad jag längtar.
Det blir snabbt och intensivt!!
Skickat.
Fick iväg min ansökan, och mitt personliga brev var så imponerande att om jag inte får jobbet så har jag fått erbjudande om att få jobba på ett annat i GBG. Där får jag vara lageransvarig över ett litet plåtskåp ned några kameror i.
Vilken utmaning! :=)
Kunderna jag har haft under dagen har varit fantastiska.
Bla en fotograf som jag frågar vilken sorts bilder han tar.
Varpå han tittar konstigt på mig och säger att "såna bilder" tar han inte...
Tydligen kommin fråga ut som att jag frågade honom om han tog nakenbilder.
Pinsamt? Ja lite, men jag är så van att ajg skämmer ut mig så ingenting förvånar mig längre.
Hade även en fotograf fr Sthlm som hade problem att maila sina bilder världen över.
Han var så nöjd med servicen att han kom förbi med choklad fr Åre bageri senare.
Man kan säga att det varit fotografernas dag idag.
Nöjdast är jag dock med att jag fått iväg ansökan.
Känns lite lättare att leva när det är gjort.
Nu håller jag tummarna fram till den 21 januari så ansökningstiden går ut.
Första steget är ju att bli kallad till en intervju.
Som sagt, håll tummarna.
Klart!
Mitt personliga brev.
Och nu är det klart.
Med Glansens hjälp har jag nu formulerat ett synnerligen välformulerat personligt brev.
Det är nästan så att jag är lite kär i mig själv.
Eller åtminstone grymt imponerad över hur mycket jag kan och hur uppskattad jag är inom mitt arbete.
Ska låta den tredje inom nätverket, Kristoffer, läsa igenom det imorron sen skickas det den elektroniska vägen rakt in i en Helens epostbrevlåda.
Där hoppas jag att det öppnas med en nyfikenhet, en iver, som gör att jag kallas till GBG till en intervju.
På den intervjun gör jag intryck. Jag inmponerar. Jag faschinerar.
Golvar de andra sökanden med min kunskap och min entusiasm och framstår som det självklara valet för tjänsten.
Jag erbjuds jobbet emd bra lön, erbjuds även hjälp att finna lägenhet.
Sen flyttar jag till ett regnigt GBG, där jag har världens roligaste jobb och börjar dra hejdlöst med ordvitsar varje dag.
Bäst jag går o lägger mig nu.
Om jag ska orka med allt det här.
Äntligen.
En begagnad, javisst, men för mig dock ny rosa dator pryder nu mitt hem.
Fantastiskt!
Nu gör det inte så mycket att den andra är grogg-skadad.
Bara jag får över alla filer så blir nog det här bra.
Personligt Brev.
Nu håller jag på att söka ett jobb som jag väntat på i TRE år och jag MÅSTE få det.
Det är ett jobb som jag vet att jag skulle vara skitbra på.
Skulle nästan kunna gå så långt att ingen skulle kunna göra det bättre än jag, men det är kanske inte riktigt sant.
I vilket fall som helst så sitter jag o filar på det personliga brevet, har så gjort i fyra dagar nu och det tar sig.
Kanske får jag till det innan den 21 januari då ansökningstiden går ut =)
Jag har inga problem med att berätta vad jag gjort tidigare och hur bra jag har gjort det men när det kommer till att nästan skryta, det är då det knyter sig. Jävla Jante-Sverige.
Såna här gånger önskar jag att jag vore amerikan (oj så generaliserande) eller kille.
De verkar ha lättare för sånt här.
Ja jag vet, egentligen handlar det ju inte om att skryta utan tala om vad man kan, vilken bra människa man är.
Och i det här fallet VET jag ju att jag ÄR det. Jag är perfekt för det här jobbet, oslagbar.
Men hur får jag fram det? Hur ska jag få en människa som inte har en aning om vem jag är, genom ett mail, att inse att jag är perfekt för jobbet? Att det inte finns några andra alternativ?
Om den som får ansökan bara ringde de tre referenser jag angett skulle hon veta att jag är den person hon söker.
Fan. Jag vill så gärna ha det här jobbet.
Bäst jag fortsätter plita på mitt brev...
Personlighetstest.
Din personlighetstyp:
Sällskapsmänniskor som älskar att roa sig. Deras goda humör smittar av sig på omgivningen. Lever för stunden och älskar nya upplevelser. Ogillar allt teoretiskt och opersonliga abstraktioner. Vill vara till nytta för andra. Tenderar att vara händelsernas medelpunkt i sällskapslivet. Förnuftiga och praktiskt lagda.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skådespelare, konstnärer, säljare, lärare, personalvetare, socialarbetare, förskole- och dagispersonal, kläddesigners, inomhusdekoratörer, konsulter, fotografer, musiker, personalchefer, kontorschefer, coacher, fabrikschefer, livsmedelsarbetare, receptionister, rekreationsarbetare, religionslärare.
Ja, jag är ganska uttråkad.
Jag kan ju inte prata med nån.
Borde verkligen plita på mitt personliga brev till jobbansökningen men det är ju svårt!
Försöker muta mig att göra det så ska jag få en VÄLDIGT fin belöning.
Men jag är inte så lätt att övertyga.
Eller så är det jag som är dålig på att muta.
Brist på annat..
1. Gjorde du något som du aldrig gjort förut?
Dök med hajar och höll en levande skorpion.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade ett, att jag inte skulle ta så mycket skit och visst har jag tagit mindre skit i år, det har jag faktiskt.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Elin klämde fram en till
4. Dog någon som stod dig nära?
Inte nära kanske men en som jag hade väldigt bra kontakt med för länge sedan.
5. Vilka länder besökte du?
Turkiet, Frankrike, Danmark, Malaysia och Sydafrika
6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
Kärlek, ledighet och nytt jobb.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför?
8/8, då det var meningen att jag skulle äta på Burger King för första gången men jag kom undan...
8. Vad var din största framgång i år?
Framstegen på brädan.
9. Största misstaget?
Att jag trodde jag betydde mer än jag gjorde.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
En öroninflammation, B12brist, skar mig i armen och skrubbsår.
11. Bästa köpet?
Min dunjacka jag köpte innan jag flyttade till Åre.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja verkligen! En massa saker.
Snowboardingen, badandet o solandet på Langkawi. Djungeln i Borneo. Safarin i Port Elisabeth. Pingvinerna i Fish hoek.
16. Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2008?
Bob hund
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare tror jag..
18. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat, vilat.
19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat, irriterat mig och fegat.
20. Hur tillbringade du julen?
Hem en sväng på julafton till mor o far.
22. Blev du kär i år?
Kär och kär, jag slutade iaf inte tycka hemskt mycket om.
23. Hur många one night stands?
Noll
24. Favoritprogram på TV?
Carlifornacation och Grey's.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hat är ett väldigt starkt ord, svaret är nej.
26. Bästa boken du läste i år?
The Dirt.
27. Största musikaliska upptäckten?
??
28. Något du önskade dig och fick?
Nytt jobb, lägenhet, semester två gånger om och ny energi.
29. Något du önskade dig men inte fick?
Jobbet i GBG.
30. Årets bästa film?
Sex and the city är den enda jag kan komma ihåg att jag sett.
31. Vad gjorde du på din födelsedag?
Drack champagne och sjöng "I will survive" på en bar på en strand.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer Kärlek.
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Lyx och flärd.
34. Vad fick dig att må bra?
Livet.
35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Kändis? Nöjer mig med den verkligen världen.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Inte en enda.
37. Vem saknade du?
Mina brorsbarn och guddotter med lillasyster.
38. De bästa nya människorna du träffade?
MInns inga namn.
39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
"Ibland gör man rätt, ibland gör man fel"
40. Citera en sångtext som summerar ditt år:"Det är inte hur man har det, det är hur man tar det"
Tyst.
Det började redan igår när jag pratade med Fredrik, som inte ville prata med mig för jag lät så konstigt.
På kvällarna är jag lite hängig och på mornarna.
Men inte på dagarna.
Jag börjar dagen med att hosta upp gula vassa hårda saker ut halsen sen har jag inte ont i halsen längre...
Då är jag frisk.
Tills kvällen då jag blir täppt i näsan.
Som sagt, jag är inte sjuk.
Men hes.
Jag väser fram det jag vill säga till kunderna.
Den vanligaste frågan är då om jag varit på after skii och skrikit mig hes.
"Krya på dig" säger de när de hör att så inte är fallet.
Jag är ju inte sjuk! Vad ska jag krya på mig från?
Bara för att jag inte kan prata.
Undrar om Thomas, Hans o Fredrik hoppas att jag blir frisk til Torsdag eller om de hoppas att det håller i sig så det blir tyst o skönt i bussen?
Vattenskadad.
Kvarglömt.
Ialla fall för mig som inte minns det...
Här är några saker som jag undrar om nån saknar?
Nån som saknar tandkräm?
...eller tandborste?
Eller en vit påse att ha sina googles i?
Ett "gubbigt" kamerafodral kanske?
Dålig bild men det är en laddare till digitalkameran...
Påse med valla?
En ensam strumpa som söker maka/make?
"Show me all the blue prints."
