travelena

Varje gång jag söker ett nytt jobb (vilket inte händer så ofta, jag brukar liksom "ramla" in i dom) så får jag lite ångest inför det faktum att man måste skicka med ett personligt brev och CV.
Nu håller jag på att söka ett jobb som jag väntat på i TRE år och jag MÅSTE få det.
Det är ett jobb som jag vet att jag skulle vara skitbra på.
Skulle nästan kunna gå så långt att ingen skulle kunna göra det bättre än jag, men det är kanske inte riktigt sant.
I vilket fall som helst så sitter jag o filar på det personliga brevet, har så gjort i fyra dagar nu och det tar sig.
Kanske får jag till det innan den 21 januari då ansökningstiden går ut =)
Jag har inga problem med att berätta vad jag gjort tidigare och hur bra jag har gjort det men när det kommer till att nästan skryta, det är då det knyter sig. Jävla Jante-Sverige.
Såna här gånger önskar jag att jag vore amerikan (oj så generaliserande) eller kille.
De verkar ha lättare för sånt här.
Ja jag vet, egentligen handlar det ju inte om att skryta utan tala om vad man kan, vilken bra människa man är.
Och i det här fallet VET jag ju att jag ÄR det. Jag är perfekt för det här jobbet, oslagbar.
Men hur får jag fram det? Hur ska jag få en människa som inte har en aning om vem jag är, genom ett mail, att inse att jag är perfekt för jobbet? Att det inte finns några andra alternativ?
Om den som får ansökan bara ringde de tre referenser jag angett skulle hon veta att jag är den person hon söker.

Fan. Jag vill så gärna ha det här jobbet.

Bäst jag fortsätter plita på mitt brev...