travelena

Jag är fullt medveten om att det kan verka som att jag inte gör annat än kollar på tv.
Det gör jag, men jag kollar mycket på tv. Det ska erkännas.
Den här gången är det Extrem Makeover som jag har åsikter om.
De letar upp några som det är väldigt synd om, som gör allt för att hjälpa andra trots att de inte har en krona över själva. Oftast ingår det nån sjukdom, dödsfall eller/och ett handikapp oxå.
Sen bygger dom om eller renoverar deras hus och alla blir glada.
Trots att det är väldigt amerikanst, allt ska vara stort, lyxigt och överdrivet så tror jag inte sett ett enda avsnitt utan att jag gråtit en skvätt. Jag blir så glad när de blir glada!
Sen hur det går med betalningar osv när de har ett hus som är större än innan och de hade inte råd innan.
När grannarnas avundsjuka tar över och skitsnacken börjar gå.
När kidsen kommer ur sin "basketfas" eller "lilla sjöjungfrunfas" och de har ett rum som ser ut som hämtat ur Disney eller Madison Square Garden.
Ni vet vad jag menar.

I vilket fall så kommer det ett par tårar varje gång.
Trots att jag försöker vara synisk och bitter.