Walk a mile in my shoes.
Varför är man så jävla snabb att döma folk ibland? Jg försöker verkligen bli bättre på att ge folk både två o tre chanser innan jag dömmer, men ibland är jag snabb. Vad har jag för rätt att döma någon vars situation jag inte har en aning om hur den ser ut?
Mitt nya motto ska därför bli att jag ska se/träffa/höra personen i minst tre olika situationer innan jag dömmer.
Helgen i Gbg har varit fantastisk. Svårt att ha tråkigt med roliga människor.
Det har varit skratt, shopping, dans, verkstadsbesök, drinkar, källarbesök, schlagerfest och bakfylla.
En sak till innan jag hoppar i min sköna, underbart stora säng; Varför envisas jag med att alltid köpa pizza när jag är bakfull? Det slutar alltid med att jag äter tre bitar sen slänger jag resten.
Så hädanefter ska jag köpa barnpizza, eller köpa in mig på nån annans pizza...
Gonatt.
(En sak till, livet är liite för enkelt för tillfället, är det lugnet före stormen, eller är det en belöning för att det var krångligt innan? Den kan ni fundera över.)
