PMS

Eller Premenstruellt syndrom som det oxå heter är ett intressant fenomen om man tänker efter.
De flesta jag känner hävdar att de blir sura, irriterade och rakt igenom gnälliga dagarna före mens och jag har aldrig riktigt förstått vad dom menar men jag har nu efter 17 års mensade insett hur det egentligen ligger till.
Jag blir städgalen helt enkelt. Jag kan leva i misär resten av månaden men just de där dagarna innan blir jag fanatisk och tål inte ens att det står nånting på diskbänken.
Dessutom drabbas jag av känslan av att ingen tycker om mig.
Att de som tyckte om mig igår, inte längre gillar mig.
Att de som tyckte jag var superhäftig för några dagar sedan numera har insett vilken tönt jag egentligen är.
Jag drabbas helt enkelt av mindervärdeskomplex.
Väldigt omys.

Måste säga att jag är glad att jag har mina "sambosar".
Dom kan konsten att plocka upp mig när jag ligger urvriden som en trasa på golvet.
Dom vet exakt vad dom ska säga för att få mig att inse att jag är underbar.
Även dagarna innan mens.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0