travelena

Idag var dagen då det bevisades att jag har ärvt delar av min pappas humör.
Inför dagens fotboll var det jag som fick uppdraget att inhandla kebab i alla dess former, kebeb med bröd, kebebrulle, iskendekebab och kebabtallrik. Jag var noga med att påpeka att jag ville ha vitlök till min kebab, "det ingår alltid i kebeb" var svaret jag fick när jag ringde o beställde.
Knatade upp till pizzerian och hämtade upp min mat, bar den hem och började servera grabbarna.
När jag kommer till min kebabtallrik fanns ingen vitlök med.
Vet inte om jag ska skylla på nånting, trötthet, snorighet eller allmänt pisshumör, tände gjorde jag iaf, på ALLA cylindrar!!
Höjde rösten o uttryckte alla okvädesord jag kunde komma på, slog igen dörren med en smäll och stampade tillbaka.
Tror inte jag skulle vinna pris för trevlighet, suckade högt och rullade med ögonen sen fick jag min vitlök.
Stora steg hem över torget hem igen medans pizzabagaren ropade efter mig att jag skulle komma tillbaka, men jag låtsades inte höra. Var inte mottaglig för ursäkter.

När jag kom innanför dörren hemma inser jag att jag kanske överreagerat något.
Vem som helst kan ju glömma, det är ju faktiskt inte hela världen.
Mest synd tycker jag om Seb, Fredriks kompis, som nog gick härifrån undrandes vad det är för psykfall som bor här.

"Tålamod och empati är inte din starka sida" sa min gamla chef till mig under ett utvecklingssamtal.
Kanske borde jobba på det.