Kommunikation.
I kväll sa jag plötsligt nej till tjejerna när det var dags för utgång.
Efter att ha varit på jobbet i tretton timmar, OCH är lite småhängig så tog jag ett moget och vist beslut.
Nej, jag hoppar över ikväll. En annan gång.
Jag kunde ha chansat och hoppats på att snoret skulle försvinna i vevan med vettet (som vi alla vet försvinner när alkoholen blir inblandad) men med tanke på att det bär av söderut imorron så är det ju dumt att chansa.
Inte kul att vara hängig när det ska sovas i tält i en vecka.
Så jag stannar hemma ikväll och hoppas på en lena som är i form imorgon. När jag sovit ikapp och kurerat mig.
Sån här frisyr får man i Jönköping, som Maria så fint uttryckte det, "har du redan hamnat i krullsekten"
Den här sprang jag nästan på idag när jag genade över gräsmatten hem från bussen
Ja just ja, det här med kommunikation var det ja.
Varför är jag så dålig på att kommunicera? När det är så mycket jag vill ha sagt, varför får jag inte bara ur mig det?
Hur svårt kan det vara? Jag pratar ju konstant men när det gäller allvarligare saker som gör att jag måste riva ner lite av muren runt omkring mig för att få fram, ja då är jag hellre tyst.
Skulle det vara så farligt att låta männsikor komma för nära ibland?
Att bli sårad är ju faktiskt inte hela världen, man kan ju faktiskt resa på sig igen.
Puh.. I vilket fall som helst så tänker jag ta itu med det en annan dag.
Imorron bär det av till Roskilde och jävlar i min låda vad roligt jag ska ha med killarna.
Varje dag. Dygnet runt. Konstant.
I regn eller sol, kyla eller värme.
