Trots allt.

Idag löste jag en av de funderingar som hängt över mig en längre tid.
Nu är paketet på väg över atlanten, tack vare Brian i Philadelphia som tog sig tid att lyssna på min skolengelska så jag fick igenom min beställning. Varje gång jag blir kallad "maam" känner jag mig som 200 år gammal dock.
Kan de bara inte hoppa över att vara så jävla trevliga?

Imorron ska jag ta itu med cykelproblemet igen, nya tag. Thomas cykel ska hem sen kan jag släppa det.
Jag ska även in till VC imorron o lämna nya prover för att se om fått upp värdena på B12.
Skulle ha lämnat de för två månader sen men det har inte blivit av.
Jag skulle kunna skylla på att jag inte haft tid men det vore en lögn, har inte prioriterat det helt enkelt.
Det är närmare sanningen.

Nu ska jag klippa tånaglarna, det är en annan grej som stört mig ett par dagar...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0