travelena

Att jag har en livlig fantasi är jag väl medveten om. Den skenar ibland till den grad att jag måste säga till mig själv att dra åt tyglarna, stoppa tankeverksamheten, hindra mig själv från att ramla ner i fantasin avgrund!
Nu har jag gjort det igen, skenat iväg alltså.
Den förståndiga delen (den större delen av mig alltså) säger till mig att jag är en idiot, att jag inte ska inbilla mig saker bara för att jag inte vet. Att jag ska tagga ner och ta reda på fakta innan jag låter mig själv dras ner.
Den andra delen, idioten, säger till mig att nu är det som det är och jag kna lika gärna ge upp och lägga mig ner och dö.
Eller nåt.
Märkligt det där, hur hjärnan kan spela spratt med mig.
Är det bara för att det är måndag?