travelena

Jag har som vanligt legat och grunnat inatt, vilket jag har gjort mycket av den senaste tiden.
Efter att ha pratat med två av mina stabilaste hobby-psykologer igårkväll (en är nästan proffs) kom funderingarna tillbaka imorse i badkaret. En sak som jag verkligen måste jobba på är att jag inte ska ha så höga förväntningar på omgivningen.
Om nån säger till mig att "det här ska vi göra" och jag tycker det låter roligt så blir jag så fruktansvärt besviken när det inte händer. Han/hon kanske bara slängde ur sig det och sen inte tänkte mer på det, medans jag som tyckte det lät jätteroligt, verkligen ser fram emot det och sen kommer besvikelsen som en tsunamivåg när det inte sker.
Vad jag insåg mer när jag funderade, är att jag gör det själv. Har gjort många gånger, då helst mot mina brorsbarn.
Har slängt ur mig nån idé, men sen har tiden tagit slut och det har runnit ut i sanden och jag har tänkt att de säkert inte kommer ihåg att jag sagt det, och sen gått vidare. Men tänk om dom är som jag?
Att de lysnnar mer än vad omgivningen tror, och sen tiger om det faktum att jag inte har gjort det jag har sagt?
Tänk om de blir lika besvikna som jag?
Alltså har jag två saker att jobba på, inte prata med mina favoriter innan jag tänker och inte lyssna när andra pratar innan de tänker.
Enkelt.