travelena

Efter lunchen idag halvligger jag i soffan i matsalen o snackar med Helena. Jag ligger mot ryggen mot dörren därför ser jag inte att U-G kommer in, däremot hör jag henne såklart när hon säger;
-Det är en kille som jobbar på Telia som frågar efter dig Lena.
-Är han snygg? (skojar liksom till det) är det första jag säger utan att vända mig om.

Då hör jag ett harklade och ett mansröst;
-Tjaaaa....

Han hade visst följt med hela vägen in till lunchrummet.

Som om den ytliga Lena inte sagt tillräckligt kommer här mera...

Jag hoppar kvickt upp från min halvliggande soffställning och går fram till den här mannen jag träffat en gång förr i mitt liv. Jag känner honom absolut inte utan vi jobbar för samma företag (han är "lite" högre upp i hierarkin än jag) och jag har hjälpt honom med en grej en gång.

Samtidigt som jag räcker fram min hand för att hälsa på honom såsom vanliga människor gör med folk dom inte känner, ser jag i ögonvrån hur hans händer (får jag för mig) formas till en "ska-bli-kram" formation...
Jag byter kvickt hälsningsfras och kramar om honom istället!!!!! Varför?
För när jag väl hänger där runt halsen på honom så inser jag att det var inte alls det han hade tänkt sig!
-"God fortsättning" säger jag snabbt och väntar på att golvet ska sjunka så jag slipper se honom i ögonen när jag väl släpper mitt stryptag.