travelena

En av de värsta känslor jag vet är när man känner sig trängd. Jag vet inte åt vilket håll jag ska gå för människor förväntar sig saker från mig i alla hörn. Jag vill inte göra nån ledsen eller besviken, utan vill att alla ska vara glada.
Jag vill inte att saker o ting ska bero på mig. Ett enkelt exempel är utgång. Ponera att en av mina vänner ska gå ut och frågar mig på onsdagen om jag vill hänga med ut på lördag.
Jag har väldigt svårt att bestämma mig i förväg om jag är sugen på att gå ut eller inte, sånt vet inte jag förrän samma dag, vad humöret är då? Tänk om jag har vaknat upp på mitt "jag-vill-vara-ensam-och-underbar-hela-dagen-själv"humöret just den dagen? Då är det inte lätt att motiveras till umgänge med andra individer.
Eller om det planeras att man ska åka nånstans under en helg och veckan innan förändras saker så man vill inte åka? Förstår ni vad jag menar?Vad jag vill är att alla gör sina planer, och sen finns det plats för mig om jag vill.
Är det egoistiskt att tänka så?
Jag vill som sagt inte att saker ska ska hänga på mig.
Jag vill inte vara den avgörande faktorn till sakers vara eller icke vara.