travelena

Det är fem personer som mailat mig sen jag satte in annonsen på MC'n.
Och nu sitter jag här med tok-ångest över att jag ska sälja min "kompis"...
Känns jättefel och dumt, förösker intala mig själv att han mår bättre av att komma till
nån som har tid med honom och tar ut honom på långturer, men det är svårt...
Kalla mig materialist men det är stört vad ledsen jag blir när jag tänker på att jag kanske inte
har kvar min vän till våren när det är dags för premiärturen..
Det är just bara premiärturen som blivit av de senaste åren, har inte blivit mycket mer.

Jag kommer igåg när jag skulle sälja min första bil, en blå opel som man var tvungen att slå
på startmotorn med en järnklump för att få igång, var lika ledsen då.
Trots att jag flyttat till London och absolut inte hade nån användning av en bil som stod i Älvros.

Jag blir för fast vid mina saker helt enkelt.
Får för mig att de på nåt vis har en själ och de blir ledsen när jag bara kasserar dom och nån annan får ta över.

Ju mer jag skriver desto mer ledsen blir jag så jag slutar nu.
Jag hoppas nån trevlig, vänlig själ köper min CBR, och att den personen är snäll mot "honom".