Tillbaka till verkligheten!
Jag säger som många andra visa människor har sagt förut (däribland Morry senast faktiskt): Borta bra men hemma är ändå bäst!
I tisdags vaknade jag på OakLane, Fish Hoek, utanför Kapstaden och kände ett pirr i min kropp. Undrade varför i ca en halv sekund. Sen kom jag på det!! Jag skulle ju åka hem!!! Glad var jag oxå för att jag vaknade tidigt, det skulle ju betyda att jag skulle sova bra på hemresan, 9 timmars flyg över Afrika är ju skönt att sova bort.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Gubben bakom mig sitter i början av resan och sparkar o knuffar i sätet non-stop. Liksom rör sig HELA tiden.
När det äntligen blir tyst/stopp på gubbjävlen var jag ganska nöjd och min trötthet började gå över till över-trötthet.
Ingen bra kombination för Lena Persson.
Till slut känner jag iaf sömnen komma och knacka på, då börjar gubben kräkas bakom mig!!!
Och inte i en påse som kanske andra, NYKTRA männsikor hade gjort, utan i gången!!
Helt fritt lät han sina matrester falla till golvet och hade det inte varit för att jag inte kan se när folk kräks så hade jag säkert kunnat analysera vad han ätit de senaste 12 timmarna!
Jag reser mig fort som attan o går därifrån (vilket innebär till andra sidan planet i det här fallet) medans flygvärdinnorna får torka spya. Inte vaknar han heller? Han är helt väck, och bara kräks...
Efter mycket om o men så hade matresterna torkats upp och doftspray sprejats så det gick att andas igen, men sova var inte att tänka på. Det enda jag kunde tänka på var att han skulle kräkas igen, och denna gång luta sig framåt istället för åt sidan, och kräket skulle hamna på mig.
Vid det här laget är jag både övertrött och arg (dels på idioten som kräks, och dels på att de inte kunde flytta mig till en annan plats) och då kommer tårarna. Så där sitter jag på ett flygplan, tittar på världens minsta tv och gråter ljudlöst över det faktum att jag inte kan sova. Då var det synd om mig.
Av ren utmattning somnar jag in sista timmen innan vi landar i Istanbul, då är jag ju inte mindre trött när jag får vänta på flyget till Stockholm i tre timmar. Men billigt var det och sov gjorde jag på väg till Stockholm!
Då blev jag glad igen. Ännu gladare blev jag när Annelie mötte mig på Arlanda, skjutsade mig till Max och sen hem till mitt hem!
Resan har varit helt underbar, rekommenderar verkligen Sydafrika. Finns ju hur mycket som helst att se och uppleva, jag såg ju bara en liten liten del.. Nästa gång blir jag där minst en månad!
Kommer kanske mer historier sen, har inte tid nu!
Sitter o väntar på att ajg ska få gå till jobbet. Kom just på att jag lämnade mina nycklar där innan jag for, så det är ingen mening att komma dit innan åtta. Vilket innebär att om jag går vid sju så kommer jag nog fram precis lagom.
I tisdags vaknade jag på OakLane, Fish Hoek, utanför Kapstaden och kände ett pirr i min kropp. Undrade varför i ca en halv sekund. Sen kom jag på det!! Jag skulle ju åka hem!!! Glad var jag oxå för att jag vaknade tidigt, det skulle ju betyda att jag skulle sova bra på hemresan, 9 timmars flyg över Afrika är ju skönt att sova bort.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Gubben bakom mig sitter i början av resan och sparkar o knuffar i sätet non-stop. Liksom rör sig HELA tiden.
När det äntligen blir tyst/stopp på gubbjävlen var jag ganska nöjd och min trötthet började gå över till över-trötthet.
Ingen bra kombination för Lena Persson.
Till slut känner jag iaf sömnen komma och knacka på, då börjar gubben kräkas bakom mig!!!
Och inte i en påse som kanske andra, NYKTRA männsikor hade gjort, utan i gången!!
Helt fritt lät han sina matrester falla till golvet och hade det inte varit för att jag inte kan se när folk kräks så hade jag säkert kunnat analysera vad han ätit de senaste 12 timmarna!
Jag reser mig fort som attan o går därifrån (vilket innebär till andra sidan planet i det här fallet) medans flygvärdinnorna får torka spya. Inte vaknar han heller? Han är helt väck, och bara kräks...
Efter mycket om o men så hade matresterna torkats upp och doftspray sprejats så det gick att andas igen, men sova var inte att tänka på. Det enda jag kunde tänka på var att han skulle kräkas igen, och denna gång luta sig framåt istället för åt sidan, och kräket skulle hamna på mig.
Vid det här laget är jag både övertrött och arg (dels på idioten som kräks, och dels på att de inte kunde flytta mig till en annan plats) och då kommer tårarna. Så där sitter jag på ett flygplan, tittar på världens minsta tv och gråter ljudlöst över det faktum att jag inte kan sova. Då var det synd om mig.
Av ren utmattning somnar jag in sista timmen innan vi landar i Istanbul, då är jag ju inte mindre trött när jag får vänta på flyget till Stockholm i tre timmar. Men billigt var det och sov gjorde jag på väg till Stockholm!
Då blev jag glad igen. Ännu gladare blev jag när Annelie mötte mig på Arlanda, skjutsade mig till Max och sen hem till mitt hem!
Resan har varit helt underbar, rekommenderar verkligen Sydafrika. Finns ju hur mycket som helst att se och uppleva, jag såg ju bara en liten liten del.. Nästa gång blir jag där minst en månad!
Kommer kanske mer historier sen, har inte tid nu!
Sitter o väntar på att ajg ska få gå till jobbet. Kom just på att jag lämnade mina nycklar där innan jag for, så det är ingen mening att komma dit innan åtta. Vilket innebär att om jag går vid sju så kommer jag nog fram precis lagom.
Kommentarer
Trackback
