Sympatilös med i-landsproblem.
Det är jag det. Jag har så fruktansvärt svårt att relatera till att folk är sjuka. Antar att det är dåliga erfarenheter från jobbet som gör att jag blir hård o elak när det gäller sjukdom.
På mitt jobb är det jag som svarar i telefon på morronen när de som är sjuka ringer in o sjukanmäler sig.
Det intressanta är att det nästan alltid handlar om samma personer? Med ca 1-1½ månads mellanrum så är dom sjuka? Vad är det för fel på deras immunförsvar?
Jag vet att jag är lite extrem åt andra hållet och aldrig stannar hemma, och det är inte bra det heller.
Men jag blir ju så fruktansvärt rastlös när jag ligger hemma! I våras när jag spräckte trumhinnan tex, då var jag tvungen att vara hemma i tre dagar för det rann blod ur örat och jag hade feber, då anmälde jag mig till Tjejvasan.
600:- har jag alltså betalat för att lida på skidor i tre mil.
Det hade aldrig blivit nån anmälan om jag inte suttit hemma och varit sjuk.
Nog måste det dock vara så att många känner efter för mycket? Att många av dessa sjukanmälningar hade kunnat undvikas om det varit så att man trivdes på jobbet? Om man jobbade på en mindre arbetsplats där det blev mer kännbart om man inte dök upp? Tycker det är oerhört tragiskt att många av mina jobbarkompisar inte nått 25års strecket ännu, och redan är fulla av bitterhet och inte vill jobba. Vad blir det av dom?
Hur kommer det att vara att jobba med dem om 20 år, om de fortsätter med samma inställning? Usch o fy.
Över till mitt I-landsproblem. Jag har haft sönder min telefon. Det började med att den inte lös i displayen längre utan jag var tvungen att ställa mig under en lampa och vinkla telefonen i en viss vinkel för att kunna se ett telefonnummer eller läsa ett meddelande. DK skulle hjälpa mig att uppdatera telefonen vilket resulterade i att alla sms, mms och mobilnummer försvann. Det visste jag att de skulle göra men på nåt vis så hade jag hoppats på nåt mirakel, att allt trots allt skulle finnas kvar, men icke...
Så nu sitter jag här utan nummer, och utan gamla fina sms som jag sparat på till en regning dag.
I det skick telefonen är nu hade den varit perfekt att ha som "fylletelefon". Hade kunnat ringa till;
Mamma
Pappa
Jörgen
Anders
Mari-Louise
Calle
Annelie
Thomas
Hans
Fredrik
Rikard
Maria Å
Peter H
Mathias
Robin
Rasmus
Linda
Lasse
Gustav
Deniz
Maria W
Det är nämligen till de jag kan numret utantill.
På mitt jobb är det jag som svarar i telefon på morronen när de som är sjuka ringer in o sjukanmäler sig.
Det intressanta är att det nästan alltid handlar om samma personer? Med ca 1-1½ månads mellanrum så är dom sjuka? Vad är det för fel på deras immunförsvar?
Jag vet att jag är lite extrem åt andra hållet och aldrig stannar hemma, och det är inte bra det heller.
Men jag blir ju så fruktansvärt rastlös när jag ligger hemma! I våras när jag spräckte trumhinnan tex, då var jag tvungen att vara hemma i tre dagar för det rann blod ur örat och jag hade feber, då anmälde jag mig till Tjejvasan.
600:- har jag alltså betalat för att lida på skidor i tre mil.
Det hade aldrig blivit nån anmälan om jag inte suttit hemma och varit sjuk.
Nog måste det dock vara så att många känner efter för mycket? Att många av dessa sjukanmälningar hade kunnat undvikas om det varit så att man trivdes på jobbet? Om man jobbade på en mindre arbetsplats där det blev mer kännbart om man inte dök upp? Tycker det är oerhört tragiskt att många av mina jobbarkompisar inte nått 25års strecket ännu, och redan är fulla av bitterhet och inte vill jobba. Vad blir det av dom?
Hur kommer det att vara att jobba med dem om 20 år, om de fortsätter med samma inställning? Usch o fy.
Över till mitt I-landsproblem. Jag har haft sönder min telefon. Det började med att den inte lös i displayen längre utan jag var tvungen att ställa mig under en lampa och vinkla telefonen i en viss vinkel för att kunna se ett telefonnummer eller läsa ett meddelande. DK skulle hjälpa mig att uppdatera telefonen vilket resulterade i att alla sms, mms och mobilnummer försvann. Det visste jag att de skulle göra men på nåt vis så hade jag hoppats på nåt mirakel, att allt trots allt skulle finnas kvar, men icke...
Så nu sitter jag här utan nummer, och utan gamla fina sms som jag sparat på till en regning dag.
I det skick telefonen är nu hade den varit perfekt att ha som "fylletelefon". Hade kunnat ringa till;
Mamma
Pappa
Jörgen
Anders
Mari-Louise
Calle
Annelie
Thomas
Hans
Fredrik
Rikard
Maria Å
Peter H
Mathias
Robin
Rasmus
Linda
Lasse
Gustav
Deniz
Maria W
Det är nämligen till de jag kan numret utantill.
Kommentarer
Postat av: morry
jeez. jag kan bara numret hem till mor & far utantill. Möjligen morfar. Sedan kan jag slutsiffrorna på ett tiotal, men vad hjälper det? Jag kan inte ens johans telefonnummer, varken till jobb eller mobil.
Trackback