travelena

Känns det som om jag håller på att tappa fotfästet. Att jag inte vet vad jag ska göra eller hur jag ska göra det, bara att jag måste göra nånting. Det känns som ett mörker man fumlar sig igenom. Allting ser grått ut och det finns inget ljus nånstans. Det finns inget som är roligt utan allt är tråkigt och deprimerande. Jag ser inget gott hos mig själv, bara mina dåliga sidor och mina skavanker. Ser heller inget gott hos nån annan, utan alla är idioter, as,  puckon.
Det finns inget som är bra helt enkelt. Allt är misär.

En sån dag är det inte idag! Långt ifrån!!
 Idag ser jag bara sol trots att regnet öser ner. Idag är jag väldigt nöjd med att vara jag, jag har (nästan) bara bra sidor och är till synes perfekt i min värld! :)
Jag har massor av roliga saker att se fram emot och det enda som jag bekymrar mig om är hur jag ska hinna med.
När jag i lördags fick veta att jag inte skulle få hoppa fallskärm pga det dåliga vädret blev jag fruktansvärt besviken, samtidigt som jag började andas igen. Kändes som jag hade hållt andan en längre tid.
Många frågar varför jag tänker göra det när jag uppenbarligen är livrädd, men det är just det som är grejen..
Rädslor ska övervinnas.