En tår..

kom trillande idag när jag gick in på Stockholms Fallskärmsklubb o kollade på en video från ett tandemhopp.
Jag kände verkligen hur paniken kom krypande och hur helt jävla fel det känns att kliva rakt ur ett flygplan.
Om det hade varit meningen att vi skulle vara så högt upp i luften utan flygplan omkring oss, hade vi inte haft vingar då? Vad händer om jag hoppar ur planet o sen grips av panik? Börjar sprattla och slåss för fulla muggar o kräver att bli avsläppt? OM inte fallskärmen löser ut o jag blir en våt sörja på backen 3000meter längre ner, det behöver ju inte jag må dåligt över men paniken på väg ner när jag vet att det är det som kommer att hända, hur hanterar man den?
Förhoppningsvis går det fort.
Ikväll ska mina sambos ut o spela biljard o roa sig, själv ska jag stanna hemma o skriva små brev till alla de som förtjänar ett, utifall det skulle vara så att jag landar platt...

Att jag var så mesig, det trodde jag faktiskt inte. Fixar jag det här då ska jag fan erövra världen sen.
Så det så.

Kommentarer
Postat av: morry

sötnosen! Efter att du gjort det där så komemr du att titta på filmen med ett pirr i magen! Det bästaste av allt med dig är att du gör saker fastän du är så rädd. Tänk på hur bra det gick hos tandläkaren mitt ute i ingenstans - det var inget att vara rädd för, och det är inte det här heller.
PUSS!

2007-09-07 @ 12:28:36
URL: http://markatta.com/mary/blog
Postat av: Majsan

Du är modig du!! Jag väntar på din rapport, så inga platta fall här inte!

2007-09-07 @ 19:31:19
URL: http://majsans.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0