travelena

Hade redan krupit ner under täcket och gosat in mig för att sova. Jag vrider på mig för att lägga mig till rätta när jag ser det. Det vita kuvertet med mitt namn och min adress handskriven på. Har försökt ignorera det länge men nu går det inte längre. Innan den sista juni måste det ske. Mitt fallskärmshopp.
Jag ser mig själv som en rätt tuff tjej. Dyker i djupa vatten, åker fort på min motorcykel, älskar berg o dalbanor och åkattraktioner av alla de slag. Jag har ju för fan åkt "Big Shot" i Las Vegas!!!
När det gäller det här tandemhoppet är det en annan sak. Tro mig, jag kommer att göra det.
Jag är inte en sån som bangar.
Elin, Martin, Morry o M-L alla har ju gjort det. Jag är lika tuff som dom. Eller?
Inte lika tuff som Morry o M-L iofs, dom gjorde det ju på riktigt, själva liksom..hela kursen. Helt stört.
Hur tänkte dom första gången de hoppade ur ett flygplan med en påse på ryggen? 
Det var ju inte som om dom hade ett säkerhetsnät som hade fångat upp dom om det hade misslyckats. HELT stört.
De försökte få med mig på den här strapatsen men det finns inte en chans att jag litar på mig själv att kunna packa ryggsäcken så väl att den garanterat fälls ut när jag drar i ett snöre.
Så jag nöjde mig med att stå på marken o fotografera..

Vad är det värsta som kan hända då? Jo att jag dör. Hur stor den risken är? Minimal.
Åh va jobbigt att jag måste visa mig så himla tuff när jag egentligen är en mes. Satan.