travelena

Satan i gatan vilket dåligt humör jag var på idag när jag vaknade!
Inte första gången jag blev väckt av en upprymd pappa som träffat på björn på baksidan av gården.
Inte Björn Eriksson utan en björnhona med två små ungar spatserade vid vår vebod. Innan jag hunnit upp ur sängen o hunnit förstå vad som hände hade dom dock gått vidare... In i bilen o åka förbi grannens hus och där var dom på täkten, otroligt fina djur det där. Faktiskt första gången jag ser en riktigt björn i frihet i Sverige.
Jag såg björn på Sri Lanka av alla ställen för första gången för tre år sen.
Naturligtvis fotograferade jag men bilderna blev inte bra på mobilen, o sladden till digitalkameran ligger i Stockholm så jag får visa sen.

I vilket fall som helst så somnade jag om efter det här äventyret som ägde rum kl 6 imorse och sen när de blå öppnades igen kl 10 var det tvärstopp. Fruktansvärt sur o vrång utan anledning alls!?
Jag varnade min omgivning och muttrade på framför tvn o datorn, bad alla hålla sig ifrån mig.
Åkte till Sveg en sväng o träffade Jennifer, Isabell, Milda o Elly o då blev jag för en stund lite gladare..
Men sen blev det surlåt på hälften av barnen o då tackade jag mig själv för att jag inte hade barn.
Mitt problem är att jag tycker mest om barn mellan 0-5 år.. Kan man skicka dom på internat sen? Adoptera bort dom? Sen kan man ta tillbaka dom när dom är 18 och flyttar hemifrån! :)
Å andra sidan tycker jag innerst inne oftast om "mina egna" barn, men hur klarar man av andras?

Nu ska jag prata med M-L o bli glad i hågen, lämna mitt sura jag bakom mig!

Dagens SMS; Jag är glad att den jävla boken är slutläst, den höll mig vaken flera nätter.