travelena

Trampandes i full fart längs Sveavägen på Tompas militärcykel stötte jag på patrull imorse.
En lastbil som tydligen inte såg lilla mig bestämde sig för att svänga höger, över cykelbanan, så jag fick illa kvickt göra en manöver o kasta mig åt sidan för att inte hamna under dess stora tunga däck...
I min iver att undkomma tyckte jag högerfot var en utmärkt kandidat att ta emot hela mig, vad jag inte tänkte på i stridens hetta var att jag ganska nyligen kunnat böja tårna normalt på den foten.
Så ja, det gjorde förbannat ont. Och ja, jag svor en hel remsa.

Bättre en ond fot än en överkörd Lena.

Inatt vakande jag flera gånger storgråtandes? Att vakna av att man gråter är en märklig företeelse tycker jag.
Speciellt när man inte har en aning om VARFÖR man är så ledsen?
Kanske lika bra det?

Har inte skrivit på flera dar o det beror på obetald räkning. Av nån anledning har inte Bredbandsbolaget fått sin del av kakan den här månaden så nu har dom stängt av oss. Men snart, snart så är vi online igen.