Så fel det kan bli..
Hade redan, i min hjärna, skrivit längsta inlägget här. Där jag hade åsikter om Alla hjärtans dag, elaka gubbar på jobbet, SL, blodgivningen och föresläsningen jag var på igår.
Men så ballade datorn ur och jag orkar inte rikitigt börja om från början, så det blir en snabb resumé om det vikitgaste! :)
Jag gav blod för första gången igår (har bara givit plasma förut) och attans ablobans, varför gör inte alla som kan det? En sån liten insats, tar så kort tid och gör inte ont på nåt vis, och är livsviktigt!
Blod är en färskvara, håller bara 6 månader, så det hjälper ju inte om alla går dit en gång och sen aldrig mer för då försvinner själva poängen... Fördelarna för mig själv är att jag får en gratis hälsokoll var fjärde månad, och dessutom fika och present! Nu har dom gjort om det där med presenten, man kan välja att ge sin 30 kronors värde till barncancerfonden, vilket verkar vettigare än glas eller duschcremé med en bloddroppe på. I vilket fall som helöst vill jag här slå ett slag för blodgivning!! Dela med er, det är ju så enkelt att hjälpa någon som behöver ditt blod bättre.
Än en gång har det bevisats vilken vanlig Svensson jag egentligen är, jag har den vanligaste blodgruppen som finns. Hurra för mig, då är det lugnt om jag själv skulle behöva blod nån gång.. :)
När Moraldamen i mig ändå är igång skulle jag även vilja slå ett slag för Organdonation. Om man ändå dör kan det väl inte finnas nån meningen med att ha kvar sina organ i kroppen? Så gå in på www.livsviktigt.se och dela med dig där med!
Jag var även på en föreläsning igår. Mia Törnblom föreläste om självkänsla och hon var jätterolig! Poletten föll ner många gånger under de två timmar hon höll på.Mycket som man inte tänker på, som man gör dagligen, som är lite elakt mot en själv.. Varför dömer man sig själv hårdare än andra?
Jag gick från jobbet tidigare igår för att jag skulle ge blod först, sen gå på föreläsningen. Går från jobbet till "blodcentralen" bara för att upptäcka när jag kommer dit att jag inte har nåt leg med mig. Å det måste man ju såklart ha så dom vet att det är mitt blod dom får. Skyndar mig hemåt för att hämta leg, hinner hem 10 minuter för att ta nästa tåg tillbaka. Kommer ett par staioner när jag kommer på att jag har glömt biljetten till föreläsningen, så jag hoppar av tåget, går över perrongen o tar ett annat tåg tillbaka... IGEN.
Springer upp till lgh, hämtar biljetten, och tillbaka till stationen. Då är pendeltåget 18 minuter försenat...
Men jag har fortfarande lite marginal så jag läser min bok o väntar lydigt. Äntligen kommer tåget, åker ett par stationer för att sen byta till tunnelbana. Då är det stopp i tunnelbanan. Ett tåg som trasats till sig har blivit stående... OCh då börjar jag bli lite stressad. För nu hade jag bara en timme att ge blod och ta mig till Mariatorget på. Eftersom det var första gången jag gjorde det så visste jag inte hur lång tid det skulle ta.
Summa summarum, tåget kom igång o jag hann vara med överallt som vanligt.
En förmåga jag har som min pappa är väldigt imponerad av, har alltid varit.
Men så ballade datorn ur och jag orkar inte rikitigt börja om från början, så det blir en snabb resumé om det vikitgaste! :)
Jag gav blod för första gången igår (har bara givit plasma förut) och attans ablobans, varför gör inte alla som kan det? En sån liten insats, tar så kort tid och gör inte ont på nåt vis, och är livsviktigt!
Blod är en färskvara, håller bara 6 månader, så det hjälper ju inte om alla går dit en gång och sen aldrig mer för då försvinner själva poängen... Fördelarna för mig själv är att jag får en gratis hälsokoll var fjärde månad, och dessutom fika och present! Nu har dom gjort om det där med presenten, man kan välja att ge sin 30 kronors värde till barncancerfonden, vilket verkar vettigare än glas eller duschcremé med en bloddroppe på. I vilket fall som helöst vill jag här slå ett slag för blodgivning!! Dela med er, det är ju så enkelt att hjälpa någon som behöver ditt blod bättre.
Än en gång har det bevisats vilken vanlig Svensson jag egentligen är, jag har den vanligaste blodgruppen som finns. Hurra för mig, då är det lugnt om jag själv skulle behöva blod nån gång.. :)
När Moraldamen i mig ändå är igång skulle jag även vilja slå ett slag för Organdonation. Om man ändå dör kan det väl inte finnas nån meningen med att ha kvar sina organ i kroppen? Så gå in på www.livsviktigt.se och dela med dig där med!
Jag var även på en föreläsning igår. Mia Törnblom föreläste om självkänsla och hon var jätterolig! Poletten föll ner många gånger under de två timmar hon höll på.Mycket som man inte tänker på, som man gör dagligen, som är lite elakt mot en själv.. Varför dömer man sig själv hårdare än andra?
Jag gick från jobbet tidigare igår för att jag skulle ge blod först, sen gå på föreläsningen. Går från jobbet till "blodcentralen" bara för att upptäcka när jag kommer dit att jag inte har nåt leg med mig. Å det måste man ju såklart ha så dom vet att det är mitt blod dom får. Skyndar mig hemåt för att hämta leg, hinner hem 10 minuter för att ta nästa tåg tillbaka. Kommer ett par staioner när jag kommer på att jag har glömt biljetten till föreläsningen, så jag hoppar av tåget, går över perrongen o tar ett annat tåg tillbaka... IGEN.
Springer upp till lgh, hämtar biljetten, och tillbaka till stationen. Då är pendeltåget 18 minuter försenat...
Men jag har fortfarande lite marginal så jag läser min bok o väntar lydigt. Äntligen kommer tåget, åker ett par stationer för att sen byta till tunnelbana. Då är det stopp i tunnelbanan. Ett tåg som trasats till sig har blivit stående... OCh då börjar jag bli lite stressad. För nu hade jag bara en timme att ge blod och ta mig till Mariatorget på. Eftersom det var första gången jag gjorde det så visste jag inte hur lång tid det skulle ta.
Summa summarum, tåget kom igång o jag hann vara med överallt som vanligt.
En förmåga jag har som min pappa är väldigt imponerad av, har alltid varit.
Kommentarer
Postat av: morry
shit vilken dag, du måste ha sovit gott i natt! =)
Trackback
