Visionen.
Läste en gammal klasskompis blogg idag om hur man tänkte sig livet när man var ung o oförstörd.
Han hade tydligen haft en massa drömmar o visioner när han var "liten" och av det blev inget, men dock annat!
Själv kan jag inte minnas att jag haft några drömmar o visioner. När jag frågar mina föräldrar har dom heller inget minne av att jag ville bli eller göra nåt speciellt. Däremot minns dom tydligt att jag aldrig satt still, alltid glad, med överallt och framför allt så var jag tydligen rätt tuff. Kanske blir man det av att vara lillasyster till två bröder.
Det enda jag minns jag ville göra när jag var liten var att jobba på dagis, och det gjorde jag ju en längre tid innan reslusten tog överhand (var nu den kom ifrån) sen bara rullade det på och fem år senare kom jag hem för gott och flyttade jag till Stockholm. Sveg kändes lite litet när jag kom hem från Las Vegas. :)
Efter två förvirrade år i Gävle sitter jag nu åter i Stockholm i en lägenhet som jag delar med en, snart två (Fredrik kommer på lördag) kompisar som jag även delade lägenhet med när vi först kom till Stockholm -99.
Till skillnad från min klasskompis kan jag inte påstå att jag idag umgås med samma folk som jag gjorde då, tvärtom, en hel del nya har kommit till och en del gamla har fallti bort. Det viktiga är dock att jag har kvar guldkornen från alla "faser" i mitt liv..
Ett par från grundskolan, nån från Sykes-tiden, några från London-epoken, två-tre st från Usa-eran osv osv.
Hur som helst så ser jag inte att jag "missat" nåt i mitt liv. Visst kan jag tycka att jag borde valt annorlunda men just då när valet gjordes, valde jag med hjärtat och trots att jag sårat människor så har jag aldrig gjort det med vilje. Hade jag fått göra om mina val idag så hade jag nog troligen gjort samma sak.
Så nu sitter jag här, nöjd med det som varit. Det enda jag ångrar är saker jag INTE gjort, och några fyllehångel! ;)
Visst hade det varit bra att kunna radera saker man gjort eller tagit tilbaka sms man skickat men det är ju såna småsaker i det stora hela så det spelar egentligen ingen roll. Det finns ju värre saker.
Dock känner jag av rastlösheten, den som kryper i kroppen. Den som vill ha en förändring, vill att nåt ska hända. Den som väcker mig på nätterna, som får mig att ligga vaken på mornarna och fundera...
Det ordnar sig med skridskor bara det blir is.
Han hade tydligen haft en massa drömmar o visioner när han var "liten" och av det blev inget, men dock annat!
Själv kan jag inte minnas att jag haft några drömmar o visioner. När jag frågar mina föräldrar har dom heller inget minne av att jag ville bli eller göra nåt speciellt. Däremot minns dom tydligt att jag aldrig satt still, alltid glad, med överallt och framför allt så var jag tydligen rätt tuff. Kanske blir man det av att vara lillasyster till två bröder.
Det enda jag minns jag ville göra när jag var liten var att jobba på dagis, och det gjorde jag ju en längre tid innan reslusten tog överhand (var nu den kom ifrån) sen bara rullade det på och fem år senare kom jag hem för gott och flyttade jag till Stockholm. Sveg kändes lite litet när jag kom hem från Las Vegas. :)
Efter två förvirrade år i Gävle sitter jag nu åter i Stockholm i en lägenhet som jag delar med en, snart två (Fredrik kommer på lördag) kompisar som jag även delade lägenhet med när vi först kom till Stockholm -99.
Till skillnad från min klasskompis kan jag inte påstå att jag idag umgås med samma folk som jag gjorde då, tvärtom, en hel del nya har kommit till och en del gamla har fallti bort. Det viktiga är dock att jag har kvar guldkornen från alla "faser" i mitt liv..
Ett par från grundskolan, nån från Sykes-tiden, några från London-epoken, två-tre st från Usa-eran osv osv.
Hur som helst så ser jag inte att jag "missat" nåt i mitt liv. Visst kan jag tycka att jag borde valt annorlunda men just då när valet gjordes, valde jag med hjärtat och trots att jag sårat människor så har jag aldrig gjort det med vilje. Hade jag fått göra om mina val idag så hade jag nog troligen gjort samma sak.
Så nu sitter jag här, nöjd med det som varit. Det enda jag ångrar är saker jag INTE gjort, och några fyllehångel! ;)
Visst hade det varit bra att kunna radera saker man gjort eller tagit tilbaka sms man skickat men det är ju såna småsaker i det stora hela så det spelar egentligen ingen roll. Det finns ju värre saker.
Dock känner jag av rastlösheten, den som kryper i kroppen. Den som vill ha en förändring, vill att nåt ska hända. Den som väcker mig på nätterna, som får mig att ligga vaken på mornarna och fundera...
Det ordnar sig med skridskor bara det blir is.
Kommentarer
Postat av: morry
du får väl ta och spola planen då... ingen annan kommer att göra det åt dig!
Ut och åk kvinna! Du har ju fem veckors semester att göra bus på!
Puss!
Postat av: Lena
klart det blir is. Ska bara fundera ut VART jag ska spola först.. Hade det varit så enkelt som att ta en 5-veckors semester så hade jag naturligtvis gjort det! ;) Pok
Trackback
