Vandringen.

När man väl får på sig ett par hörlurar med schysst musik verkar det som att jag kan gå hur långt som helst.
Igår skulle jag ta bussen till jobbet eftersom cykeln var kvar där, jag passerade busshållplats efter busshållplats och en timme senare var jag på jobbet.. Mina fötter gjorde som dom ville och fortsatte förfölja varandra ända in till stan. Det fick jag dock surt betala för igårkväll. Jag spenderade en timme i sängen gråtandes över ond högerfot.

Imorse var det dock som bortblåst och jag tog en promenad in till jobbet, förbi vasagatan, odenplan, norrtull, solna centrum o sen hem. Grejen är den att det inte gör ont just när jag går utan det kommer efteråt när jag vilat foten en stund. Så nu sitter jag här o tycker synd om mig själv, vad är det som är fel o varför kan ingen laga mig?

Ja, jag vet att jag är dum som inte sitter still o vilar foten. Men hur mycket jävla vila kan den behöva?
Faktum är att jag blir galen om jag ska sitta still så en ond höger fot är att föredra framför ett trasigt psyke.

Det kunde ju å andra sidan varit värre. Jag hade kunnat varit utan fötter o det hade varit tråkigt.
Även fast dom är fula, stora o onda så fungerar dom iallfall och det är huvudsaken!

Grattis till Mlp som har namnsdag idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0