travelena

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av hjärnan som tänker o tänker o tänker HELA tiden.
Analyserar, funderar, diskriminerar, diskuterar och fantiserar utan avbrott. Jag vill inte längre. Nu är det nog.
Inte lika underbart längre,  som det var igår. Är inte på samma humör
Nu får Thomas o Fredrik komma hem.

Allt detta grundar sig i en dröm. Jag har drömt konstiga, jobbiga drömmar inatt.
Vaknade dyblöt av svett, ont i hjärtat och tårarna strömmandes ner för kinderna.
Och nu kan jag liksom inte skaka av mig det.
Kanske låg det för nära sanningen för att bara skakas av som en dröm.

Måste göra nåt fysiskt.