travelena

När nån jag känner, eller bara vet vem det är, dör då börjar jag genast fundera på min begravning.
Inte för att jag är rädd att dö eller tror att jag ska dö utan mer bara för att jag vill att det ska bli så enkelt som möjligt för dem som är kvar. Fonus har nånting som heter vita arkivet, som jag fyllt i och uppdaterat sen jag var 20!
Var nämligen helt övertygad att jag skulle dö innan 25.
Men nu sitter jag här och är inne på mitt 32:a år så nu tror jag att jag ska leva tills jag blir 100!!
Hursomhelst.
Fonus Vita Arkiv går att ladda hem från deras hemsida och jag räder alla att göra det och fylla i, förstå hur mycket enklare det skulle vara OM det händer nånting. Hur ska min mamma tex veta hur jag vill ha min begravning?
Det är inget hon vill prata med mig om heller, då är det bra att ha det nerskrivet.
Jag vill tex brännas, min största rädsla här i världen är nämligen att jag ska bli levande begravd.
Alla ska bära ljusa kläder, och det ska bjudas på vaniljglass i stora lass. Sen ska alla gå omkring o förundras över hur underbar jag var! Har jag några pengar eller andra tillgångar den dagen jag kilar vidare så ge dom till stadsmissionen. Mina efterlevande får tjäna ihop sina egna pengar..
Oskar har jag inte bestämt vem som ska ta hand om än, har lite svårt att bestämma mig! 

Vidare funderar jag var man tar vägen? Försvinner man bara eller finns det nåt mer?
Jag tror inte på att man kommer till himlen (eller helvetet) men nånting mer borde det ju finnas, eller?
Har svårt att tänka mig att det bara tar slut?
Det lutar nog åt reinkarnation för min del, att man återföds
Stora extensiella frågor idag.

Elins mamma är död. Stackars stackars Birgitta.