travelena

Det finns några personer i den här världen som snurra runt runt som irriterar genom att bara finnas till. Spelar ingen roll vad, när eller hur dom säger saker så låter det fullkomligt ointressant i mina öron.. Om jag ska vara riktigt ärlig så lyssnar jag inte ens på vad  de säger, utan jag bara jag ser deras anlete och ser läpparna sära sig och ord är på väg ut så stänger jag av helt. Är inte det minsta intresserad av att höra på nånting dom säger. Jag har funderat mycket på vad detta beror på och jag tror det har nånting med deras tonläge att göra. Tex har vi en kille på jobbet som irriterar mig genom att finnas till; han kommer alltid sent, berättar ofta "roliga" saker helt utan poäng och vill väldigt ofta berätta om VARJE kund han tar. Orka. Min kompis är bra kompis med den här killen och hon säger att han är rätt schysst men när jag ser honom så kryper det i skinnet på mig.
Det var ett exempel, har flera men inser varefter jag skriver hur elak jag måste framstå... Jag är säker på att många irriterar sig på mig oxå, men det här är min blogg och här är jag perfekt. ;)
Vad jag tror det grundar sig i är att jag blir tokig på folk som inte säger vad dom tycker, eller står för vad dom tror på, utan bara trallar med som om livet vore nån jävla solskens historia. OJ va jag låter arg idag och det var jag inte när jag cyklade hem från gymmet, det var soppåsarna i hallen som gjorde det. Det oxå irriterar mig men det kan vi ta en annan gång. Nu ska jag bara sitta här o spela Greenday tills S o T försvinner ut i Stockholmsnatten så jag får vara ensam hemma. Det behöver man ibland! Ska ta tag i lägehetsletandet igen oxå, jag skulle vilja ha ett ruckel som jag kan pyssla med.. tapetsera, måla skruva o hamra! Det vore kul. Ska nog omprioritera. så det är en lägenhet jag ska hitta, innan en ny cykel..

Dagens SMS; "Behöver folk som jobbar på Gessle o Timberlake i sommar, sugen?"