travelena

Avundsjuka är ingen bra egenskap att ha. Men att glädjas med andra när det inte går bra för en själv är inte det enklaste. Jag vet att man SKA det, men hur enkelt är det alla gånger? Det handlar inte om viljan saknas, för det gör den definitivt inte. Det är bara så svårt ibland. Jag ler, säger "va kul!" och menar det verkligen!! Samtidigt som det längst ner i maggropen svider till lite av avundsjuka. Varför är man avundsjuk på vissa? Och vissa inte alls? Vad är det som avgör VEM man blir avundsjuk på?