travelena

Som jag tidigare berättat drabbas jag då och då av en form av Social Fobi.
Det visar sig genom att jag bara uppskattar mitt eget sällskap, vill helst inte umgås med nån annan än mig helt enkelt.
Ibland yttrar det sig i grav form, då stänger jag av allt elektroniskt (utom ipoden) och ger mig ut på promenad och bara går och går och går. Många timmar senare kommer jag tillbaka full av livslust och väldigt sällskapssjuk igen.
Det jobbiga är att jag inte vet när "anfallen" kommer utan jag vaknar bara ibland och är väldigt trött på allt och alla (utom mig själv :) ) och imorse hände just det.
Drygt att vara så dryg när man har besök. Som tur var så gav sig Johanna och Fredrik ut i backen och lämnade mig ifred.
Och nu har jag haft två timmar för mig själv och känner mig som en ny människa!!
Så nu får de gärna komma tillbaka från backen igen..

Appropå backe, som rimmar på nacke, så ramlade jag väldigt osnyggt på min bräda härom dagen och vet nu hur det går till när brädåkare bryter handlederna. Jag ramlade, tog emot mig med handen och hade det inte varit för mitt massiva mjölkintag genom livet är jag säker på att den hade gått av. Dessutom krockade jag med Wez, så går det när en är goofy och den andre är regular. Då slängde jag med huvet så nu har jag en sträckning i nacken.
Just snyggt.