Caught in the middle.
Jag som har nog med konflikter av egen art orkar inte med att hamna i mitten av andras.
Jag vet att jag inte borde bry mig, för det är inte mitt problem och ingen av parterna förväntar sig det heller...
Ändå kryper det i mig. Jag funderar. Kan jag lösa det? Borde jag lösa det?
Nej.
Men ändå, det kryper under skinnet på mig.
810 meter.
810 meter är lite skillnad mot de 8 kilometer jag hade när jag bodde i Sthlm.
Idag har jag kanske 400 meter.
Skulle lika gärna kunna vara 200 meter, jag är inte så bra på att avståndsbedöma.
Inte alls faktiskt.
Alexander Lukas.
Mitt nya smeknamn enligt Hans är Alexander Lukas. Jag har säkert tio olika smeknam som jag fått av honom (kärt barn har många namn??) men just nu känns det som om Alexander Lukas är mest passande.
Jag har ett jobb idag som jag tycker är skitkul. Jag har en lägenhet mitt i Åre som har en av Jämtlands (Sveriges?) bästa utsikter. Jag har möjlighet att varje dag göra det jag tycker är bland det roligaste jag vet, åka bräda!
I maj påbörjar jag mitt drömjobb nere i Göteborg, och i fredags löste det sig även med boende därnere.
På Norra Gubberogatan ska jag bo på 68kvm. Hela 8 minuter har jag till jobbet, otroligt.
Som sagt, det går bra nu.
Sexdröm.
Jag drömde att jag inatt delade säng med Alan Harper, den töntige brodern i "2½ män".
När jag gick till toaletten för att hämta en kondom (varför hade jag dom på toaletten) så fick jag ett sms (varför hade jag mobilen där?) från en Mr C och då ångrade jag mig. Jag ville inte ligga med Alan Harper längre.
När jag gick tillbaka till Alan och skulle tala om det för honom så hånglade vi lite till (avskedshångel?) och jag fick en bit av hans matrester i MIN mun.. Fy fan va äckligt!
Sen vaknade jag som tur var.
Undrar vad den drömmen betyder?
Svårt.
Att hamna i mitten när två vänner kommer på kant med varandra är minsann inte lätt.
Allra helst när den ena inte ens är medveten om att de ÄR på kant med varandra.
Där står jag i mitten. Vill inte ta någons parti.
Jag förstår dem så väl, båda två. Jag anser att de båda har rätt och fel i sitt resonemang.
Det är lite typiskt mig. Att hamna i saker som jag inte har något med att göra.
Jag vill så gärna hjälpa till. Vill vara en man kan lita på. Som ställer upp i vått o torrt.
Men den här gången säger jag nej. Blanda inte in mig.
Håll mig utanför.
Det betyder inte att jag inte bryr mig, eller tycker mindre om.
Det betyder bara att jag inte tänker bli inblandad.
Håll mig utanför.
Förändingar.
En sån där vecka när det mesta förändras, inte alltid stora grejor men ändå.
Det började med att vi gjorde förändringar inom arbetsruppen här uppe i Åre.
Nån åkte hem och en annan kom istället.
Sen fick jag samtalet som jag velat ha i tre år, att jag fått jobbet i Göteborg.
Helt plötsligt jobbar Johanna här uppe i Åre och helt plötsligt ska jag flytta igen.
Lämna Stockholm och världens finaste lägenhet, för att se om jobbet (som jag väntat på i tre år) är nånting för mig.
Göteborg tror jag absolut jag kommer att trivas i. Kunde jag flytta till Gävle där jag inte kände nån så kan det väl inte vara ett problem att flytta till en stad när jag känner ganska många.
Där jag redan har fått en kolonilott (Jims friggebod) blivit inbjuden på Söndagsmiddag (Hans) och jag har dessutom sällskap till motorcykelturerna (Rickard).
Dessutom har jag ju redan en fika-prata-öla-analysera-kompis där (Ecka)
Vad kan gå fel?
Ändå är det ju dock en förändring. En stor förändring.
Spännande!
Hurra!!!
Jag fick jobbet!!!! Hurra!
Göteborg, HERE I COME!!
Nytt jobb.
Det märkliga är att det kändes i magen som att jag skulle gå jobbet i Göteborg, det kändes liksom självklart att valet skulle falla på mig men där bedrog jag mig tydligen. De skulle ha hört av sig i början av veckan men det gjorde de inte.
Besvikelsen är inte lika stor som jag trodde den skulle vara, jag känner mig ganska glad ändå.
Självklart tycker jag att det är synd att det inte blev som jag tänkt, jag får väl helt enkelt tänka om.
Jag antar att jag fortsätter åka tunnelbana, fortsätter alltså köpa sl-kort.
Spårvagnarna till och från Gårda får vänta lite helt enkelt..
Ja ja, bita ihop eller bryta ihop.
I min värld finns det bara ett svar på den frågan.
Arv och miljö.
Anledningen till att vil blir som vi blir.
Att vi gör som vi gör.
Då och då slås jag av hur lik jag är mina föräldrar.
Det är väl arvet antar jag.
Jag är otroligt lik min pappa när det gäller humöret, tänder till på en sekund sen går det över på en minut.
Liksom min mamma städar jag alltid innan jag far bort för jag vill komma hem till ett städat hus.
Jag gillar att köra fort precis som mamma (skulle hon aldrig erkänna) och älskar att vara ute som pappa.
Nu är det ju så att det inte bara är våra föräldrar vi präglas av, utan det är ju även syskon, mostrar, vänner mm mm.
Kanske minst av allt våra föräldrar i många fall.
Det är många som gör allt för att bli så olik sina föräldrar som möjligt.
För övrigt sägs det att döttrar ofta väljer partner som liknar ens pappa.
När jag tänker efter på de förhållanden jag haft så stämmer det inte alls i mitt fall,
men så har det inte varit nåt långvarigt heller. Hör det ihop?
Nu ringde telefonen så nu tappade jag tråden...
Vad jag tror att jag ville komma till är att det skulle vara intressant att veta exakt hur man blivit den man blivit.
Jag är oftast ganska nöjd med den jag är och tycker själv att jag är en bra människa.
Vad är receptet för att få fram "bra" barn, som sedan blir förståndiga vuxna.
Hur törs man egentligen skaffa barn när man inte vet hur de kommer att bli?
De kan ju bli pedofiler, mördare, knarkare, mobbare, våldtäktsmän eller nåt annat hemskt.
Älskar man sina barn även då? Kan man verkligen skilja på person och handling?
Älskar man alltid sina barn förbehållslöst?
Fredag.
Den här veckan har det varit mycket rännande.
Älvros, Sveg o Sälen har jag sovit i på en vecka.
Och nu är tillbaka i Åre.
Väntar på besked. Om mindre än en vecka vet jag.
Om jag ska hitta lgh i Gbg eller köpa en maffig garderob till Sumpan.
Om jag ska köpa SL-kort i maj eller om jag ska åka spårvagn.
Om jag ska få en sommar med ett soligt Stockholm eller regningt Göteborg.
Om jag ska packa upp varor på Kungsgatan eller om jag ska sköta logistiken på Johan Willins gata.
Den som lever får se.
