Min fyndlåda!










Oj oj vilka kap jag har gjort... Nej jag vet inte ens vad hälften är.
Men fynd, ja det är det banne mig!
Skum
Joråsåatt.
Så är det.
Och så blir det.
Så det så.
Faktiskt.
Efter lite drama på Kyrkbacken så ordnade det sig,
Ja jag kanske överreagerade men jag tycker ändå jag hade rätt.
Faktiskt.
Självömkan.
Av olika anledningar har den här morgonen inte riktigt gått som planerat.
Ingen har riktigt gett mig de svar jag ville ha.
Så är det i livet, man får inte alltid som man vill. Inte heller höra de svar man önskar.
Som sagt, efter en förmiddag fylld av självömkan med tårarna lurandes VÄLDIGT nära kanten på ögat är det nu dags att ta tag i mig själv. Skapa min egen lycka som det så fint heter.
Det jag inte kan göra nåt åt ska jag inte ödsla energi på.
Det jag kan förändra får jag se till att förändra, annars får jag skylla mig själv.
Ibland får man helt enkelt vänta och se.
Jag är tuffare än somliga tror.
Svårt.
När jag genom en knapptryckning löste hans problem utbrister han glatt;
-"Du har gjort en pojke väldigt glad!" Sen fortsätter han;
-"Men det är väl inte så svårt, att göra pojkar glada?".
Tecken?
Eller är det bara det att jag behöver ny säng?
Idag är det dags för steg tre i utredningen "Lenas svullna synnerv".
Ett ultraljud ska tas. Diskuterade med Fredrik hur det skulle kännas, OM det känns.
Tog fram remissen och där står det svart på vitt ; "undersökningen gör inte ont".
Dåså.
Semester.
Äntligen är det betalt.
Jim bestämde sig för att inte följa med.
Den 10 oktober åker vi andra till Kuala Lumpur.
Perfekt.
Inte okej.
Som jag ser det har man då två alternativ.
Endera går man upp. VIlket innebär att jag är på jobbet vid halv sex (vad ska jag göra hemma) vilket vore okej om jag hade vett att gå hem tidigt, men det har jag inte. Så när klockan är runt fyra då jag brukar kunna dra mig därifrån (OM jag tvingar mig själv eller har nån som väntar på mig) har jag jobbat 10 timmar. Det är inte okej.
Jag vill ju gärna tro att jag har ett liv oxå.
Det andra alternativet är att jag tvingar mig själv att somna om.
Inte heller ett bra alternativ då jag är helt medvetslös när jag vaknar en/ett par timmar senare.
Då helt plötsligt är man så trött att man knappt kan andas.
Märkligt det där.
Dessutom hjälper det ju inte att man under natten vaknar av olika saker som pågår i sovrummet.
Först vaknar jag till när Thomas går o lägger sig, sen när Fredrik ska sova.
När nyhetsmorgon behöver Fredrik vaknar jag dessutom till när han kliver upp där runt tre snåret.
Det är en väldig aktivitet hos oss på nätterna.
Den tråkiga sorten dock.
??
Jag behöver en sambo!!
Har just upptäckt att jag har en extra el-tandborste till min el-tandborste.
Alltså en hel extra handenhet. Och den är jättefin.
Så nu behöver jag en sambo som jag kan dela med mig av min tandborste till.
Nån?
Vilken grej..!

Snäll när jag sover.

Glömsk.
Mobilen ligger hemma idag.
Otroligt.
Komplikationer.
Under natten bestämde jag mig för att åka till Åre.
Samtidigt fick jag reda på att jag var gravid vilket ledde till att det blev inget av mina planer,
jag flyttade hem till byn istället.
Det var en lättnad att slå upp de blå imorse kan jag lova.
Inge närmare ett beslut, men desto mindre gravid.
Åre och Ultraljud.
Jag börjar med ultraljudet.
Jag kom till ögonläkaren imorse som visade sig vara en utomordentligt trevlig prick.
Han var inte helt nöjd med synnerven i mitt högra öga. Inte imponerad.
Så det blir ett återbesök inom två veckor.
Då ska ögat undersökas med ultraljud.
Bara för säkerhets skull.
Imorron går ansökningstiden ut för jobbet i Åre.
Hade ett intressant samtal med en högre uppsatt person inom firman idag och han hade ett råd.
SÖK.
Att bo i en två mitt i Åre, inte betala hyra, tjäna mer än idag och samtidigt ha chansen att åka bräda (gratis liftkort, ja) hela säsongen, vore inte det en helt fantastiskt trevlig möjlighet?
Jag tvivlar på att det skulle innebära mer antal timmar på jobbet än vad jag gör så vad jag har att förlora?
Det är bara det att det är åt fel håll.
HELT fel håll.
Å andra sidan skulle jag kunna se det som en liten sightseeing på vägen ner.
En liten omväg bara. Detour.
Dagens komplimang
"Du e ju som en kanelbulle bland skorpor å torra kex"
St Eriks ögonklinik.
Imorgon är det dags för mitt besök hos en Doktor som jag inte kan uttala namnet på.
De svarta prickar som jag sökte hjälp för (visade sig vara proteinsamlingar i glaskroppen, inget att bry sig om) ledde till att den läkaren upptäckte att jag hade "annorlunda synnerver".
Det spelade ingen roll att jag försökte övertyga henne om att annorlunda kan vara bra, hon skrev en remiss till StErik ändå. LIte överdrivet tror jag.
Men men, bettter safe than sorry som de brukar säga.
Så vi får väl se, om det är negativt att vara annorlunda.
Önsketänkande.
Utan 2,5 MIL. det är en jävla skillnad det.
Imponerad nu då?
Överdriva.
Efter mina 3 kilometer igår (som nästan tog död på mig) kände jag mig oövervinnerlig o stark så jag anmälde mig till ett lopp. Ett lopp på 2,1 kilometer. Why?
Lite som den där tjejvasan som jag oxå anmälde mig till..
Jag lyckades ju tajma en dunderförkylning lagom till den så jag undrar vad jag ska lyckas med innan den här halvmaran?
Det är ju långt till maj så jag kommer nog på nåt.
Å andra sidan kanske jag är väldigt "springig" då så det inte är ett problem.
Den som lever får se.
Appropå leva så har jag nu på morgonen ringt runt o kollat med diverse människor om de lever eller inte.
Det var nåt som hände inatt och det var en del som gick åt.
Det framgick inte riktigt i drömmen vilka så jag har kollat med alla inblandade och de lever.
3,3 kilometer.
Vi kom 3,3 km innan jag slog bakut. Eller det gjorde jag nog inte, jag stannade vid dörren helt enkelt.
Känner mig otroligt duktig du måste jag erkänna.
Sitter här i Enskede o klappar mig själv på axeln.
Det här ska jag göra igen.
Om MM tar med mig förstås.
Konsum.
Ta ett jobb på Konsum eller Ica, bra sitta i kassan o ta betalt hela dagarna.
Det enda jag kommer att behöva bekymra mig om är pensionärernas småpengar och gnäll om höjda priser.
Småbarnsföräldrarnas revolt mot skyhöga blöjpriser.
Tonnåringars försök till att få ut en sexpack folköl utan leg.
Gå dit, jobba mina 8 timmar, klappa mig själv på axeln och gå hem.
Jag o tv'n.
Det gör jag, men jag kollar mycket på tv. Det ska erkännas.
Den här gången är det Extrem Makeover som jag har åsikter om.
De letar upp några som det är väldigt synd om, som gör allt för att hjälpa andra trots att de inte har en krona över själva. Oftast ingår det nån sjukdom, dödsfall eller/och ett handikapp oxå.
Sen bygger dom om eller renoverar deras hus och alla blir glada.
Trots att det är väldigt amerikanst, allt ska vara stort, lyxigt och överdrivet så tror jag inte sett ett enda avsnitt utan att jag gråtit en skvätt. Jag blir så glad när de blir glada!
Sen hur det går med betalningar osv när de har ett hus som är större än innan och de hade inte råd innan.
När grannarnas avundsjuka tar över och skitsnacken börjar gå.
När kidsen kommer ur sin "basketfas" eller "lilla sjöjungfrunfas" och de har ett rum som ser ut som hämtat ur Disney eller Madison Square Garden.
Ni vet vad jag menar.
I vilket fall så kommer det ett par tårar varje gång.
Trots att jag försöker vara synisk och bitter.
Tour De France.
Det buttas, pinglas och armbågas hej vilt!
Det är med livet som insats man cyklar till och från jobbet.
En liten grej till bara...
Hade det inte varit fantastiskt roligt om Thåström varit med i Idol-juryn?
Rubrik.
Det verkar så för musiken i programmet består till 98% av Ledins gamla slagdängor..
Ja jag vet! Jag ska inte titta så mycket på tv.
Vilken klenod!

Hur cool är inte den här?
BTW, jag och min solstrålevän från förmiddagen besökte idag ett auktionshus där jag hittade ett objekt.
En vev-grammofon som såldes tillsammans med 35 "stenkakor", utropspris 100:-!!
Tyvärr hade den nått 950kronor innan jag kom hem.
Otur.
Flicka möter Kopojke.
Åtminstone kanske jag borde sålla lite mer, inte kolla på allt som matas ut i etern.
Grejen är just den, jag kna inte låta bli att titta.
Just nu är det "Girl meets cowboy" som får mig att undra till vilket pris man vill vara med på tv.
Jag har svårt att tro att nån som är höallergiker verkligen ger sig in i det programmet för att träffa mannen i sitt liv?
Hur tänker man när man säger sig vara "a citygirl" som aldrig skulle flytta ifrån LA och ändå ger sig ut i ödemarken för att träffa en farmare som uppenbarligen redan byggt upp sitt liv där, genom att han har en hel ranch där ute på landet.
Varför söker man ens? Är man så desperat efter uppmärksamhet, eller är det så att allt vinklas till det värsta?
Där har vi det där med självinsikten igen.
Energitjuvar.
Vad det sällan pratas om är de här människorna som GER energi. Som man blir glad av att bara tänka på, som ger en sån fantastisk energi att man inte vet var man ska göra av sig själv efter att ha umgåtts ett par timmar.
En sån vän har jag träffat idag. Vi kan kalla henne Maria.
Maria och jag träffades när vi båda var i Lonodon och arbetade som au-pairer. Det var en galen tid, fylld av upptåg som jag inte ska tråka ut någon med. För det är ju faktiskt så, att man måste ha varit med för att inse hur fantastiskt roligt vi hade under de två åren London var vår hemstad.
Sen dess har vi hållt kontakten trots av den mesta av tiden har befunnit oss på olika håll i världen, har det inte varit jag som varit ute på äventyr så var det Maria.
När jag flyttade till Sthlm bodde Maria redan här och det gjorde livet i storstan väldigt mycket roligare och enklare.
Ett tag delade vi t.o.m lägenhet i Råsunda.
Trots att hon sen länge har barn och sambo är hon inte en sån som glömt bort sina vänner utan hon har alltid tid för oss som behöver en pratstund eller lite sällskap, eller vad som helst. Hon ställer alltid upp.
Idag träffades vi för brunch på stan och jag kan säga att det var länge sen jag skrattade så mycket, i fyra timmar!
Pga av henne känner jag mig redo för nya upptåg, nya äventyr.
Jag önskar att alla hade turen att ha en "Maria" i sin omgivning.
Tror det skulle göra jorden en bättre plats att leva på.
Sista för dagen.
Nu hade jag bara sparat de jag fått, inte de jag skickat, så det kan vara så att jag bara ser en sida.. MEN.
Det är nästan så att jag blir lite kär i mig själv!!
Så fina saker som så många har skrivit till mig.
Med den insikten avslutar jag nu den här dagen.
En dags om varit värre än berg o dalbanan på toppen av The Stratosphere i Las Vegas!
Jag hoppas min pms gått över tills imorron.
Lördagsmys.
Bara Thomas går på kräftskiva ska jag tappa upp badet.
Läsa en bra bok och bara slappa...
Imorron bär det av till "Kattvaktarvillan" igen, Toysan behöver sällskap medans de är ute o far.
Perfekt Ris!
Det märks att jag har en händelselös dag. För nu tänker jag blogga om det perfekta riset!
Har inte mycket att säga, bara det att jag idag tillagat det perfekta riset.
Helt fantastiskt bra blev det!
Dagens mail.
Har jag fått från ett ex som jag inte haft kontakt med på 3 år.
"Hej Lena mittbena!
Det var längesen. Allt väl med dig? Bord du kvar med Thomas och Fredrik, eller har du blivit vuxen och skaffat en egen lya…? ;-)
Själv bor jag på Kungsholmen med min tjej, och är kvar på ******. Jag har dock en ny tjänst sen maj. Numera tolererar jag bara att folk tilltalar mig som ”Controller ********”!
Är du kvar på *****? Jag ska nämligen snart skaffa mig en ny jobbtelefon, och tänkte be dig om råd."
osv...osv...
Mina fråga är följande;
*Vad är det som definerar vuxenhet??
Å andra sidan fick han till det rätt bra med lite ord; han är framgångsrik på jobbet, han bor bra och har ett förhållande.
Kul för honom, men han är fortfarande skåning och kort. Så där har jag ingen ånger!
Dessutom tål varken Thomas eller Fredrik honom... :)
Humor.
Nej såklart man inte får stjäla men det här är ändå kul!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3261679.ab
Medelmåtta.
Av att läsa på di.se att jag inte tillhör den yrkesgrupp som tjänar minst.
Inte mest heller.
Jag är en meddelmåtta. Det är positivt att vara en medelmåtta.
Lite gladare blev jag oxå av att vi äntligen kommit fram hos com-hems kundtjänst.
Måste vara den sämsta supporten någonsin, hela veckan har vi fått till svar; "det är många som ringer just nu, var god försök senare". Men nu sitter vi i kö! Vi är på gång!
Vi är nästan där! Saker som vi undrar över;
*Säljaren som tog över oss från BB sa att han skulle sköta övertagandet och det skulle inte bli dubbeldebitering.
När Tompa pratade med BB visar det sig att vi får allt betala tre mån uppsägning.
*Samma säljare sa att vår upp o nedladdning skule gå fortare än vad vi hade hos BB, inget av det stämmer.
*Alla tv-kanaler som vi har, varför fungerar inte guiden?
*Varför fungerar inte sidan där man genom ComHem konfigurerar sitt trådlösa nätverk?
*Hur kommer det sig att de tre gratismånaderna räknas från det att säljaren var här, inte från det det blev inkopplat?
*Varför fungerar vår fasta telefon varannan dag?
Kommer alla våra frågor få svar? Kommer jag att kunna surfa på min dator innan kvällen?
Ska jag köpe ett wii-fit så jag kan låtsas åka bräda?
Okej nu ramlade jag från ämnet, men det är sånt jag undrar över...
Sex och PMS
Drömde inatt att vi äntligen kom iväg på vår resa, tyvärr hamande vi i Bulgarien istället för Malaysia..
Vi hade ingen aning om var vi var förrän vi frågade en annan turist var vi hade landat.
Jag träffade en väldigt snygg kille som jag hade sex med, trots att han var kortare än jag.
VÄLDIGT osannolikt.
Anledningen till min trumpna min är nog PMS.
Jag håller på att läsa en bok som handlar om hemligheten angående lagen om attraktion, vilken i huvudsak går ut på att om man förväntar sig det bästa och även får sig själv att tro att det bästa kommer att hända så KOMMER det att hända.
Kruxet är bara det att man inte får sända ut negativa signaler till universum.
Hur enkelt är det att vara glad o uppåt och förvänta sig bra saker när man känner sig stampad på och överkörd av en bulldozer samtidigt som nån annan klev in o slet hjärtat ur kroppen på en?
Mitt förstådiga jag inser mycket väl att anledningen till att jag är på pissdåligt humör inte beror på nån annan än mig själv, det är bara den där lilla detaljen om organ som inte samarbetar som ställer till det.
Tänk om jag kunde stänga av de "känslomässiga" organen och bara köra på logik och realism.
Då hade man sparat mycket tid.
Frågan är vad man hade gjort med den tiden istället? Hade man använt den till nåt vettigare?
Det är som det är. Som tur är så regnar det ute vilket gör att jag inte behöver känna att jag måste gå ut och göra nåt.
Å andra sidan vet jag att jag skulle må bättre om jag gjorde det...
Åh va jobbigt med PMS.
Tur att det brukar gå över fort.
Självinsikt.
Idag frågar jag mig hur fan det kan komma sig att så många människor i vår värld saknar självinsikt?
Vad är det för fel för folk?
Varför söker man till Idol om man överhuvudtaget inte kan hålla en ton?
Varför gråter man och ber om en chans till när man redan har fått kalla handen av juryn?
Jag förstår hela grejen med att man vill synas, det köper jag, men vart går gränsen?
När kliver man över tröskeln till förödmjukelse?
Utmaning del 2.
Jag får hålla tummarna för att Maria talar om att hon tycker om mig när jag kommer hem.
Krokodilerna får helt enkelt äta upp mig om de måste..
Mobilen stannar hemma.
Efter Hans slängde in 500:- i potten så antar jag utmaningen.
Ingen mobil i tre veckor!
I vadet ingår såklart att jag inte får låna Annelies mobil, om hon nu tar med sig den, eller nån annans.
Jag får helt enkelt förlita mig på mail.
Och vykort tydligen.
Spännande!!
Utmaning.
Han utmanar mig att inte ha min mobil mig!!! Tre veckor utan mobil??
Hur ska det gå till?
Hur ska jag hålla koll på omvärlden? Hur ska alla nå mig?
Ska jag sluta existera i tre veckor?
Puh... det vore en rejäl utmaning.
Får fundera vidare på det.
Rytm?
5.55 nyduschad o på väg att lämna mitt hem.
6.00 går jag mot Centrum. Ibland går jag hela vägen fram, ibland lallar jag runt på buss o t-bana.
6.45 är jag framme vid hötorget, köper nästan dagligen frukost-Keso på Hötorgets Livs.
6.50-6.55 larmar jag av min arbetsplats och kliver in.
Nu börjar arbetsdagen samtidigt som jag äter frukost framför datorn.
11.30 äter jag lunch sen fortsätter dagen..
16.00 brukar jag ha som mål att gå hem men den brukar oftast bli
17.00 innan jag kommer iväg.
18.00 landar jag oftast på min adress, oberoende om jag har gått eller inte.
18.30 har jag oftast ätit och lagt mig i soffan
20.00 vaknar jag till nåt dåligt på tv'n och funderar på varför jag sover så länge på kvällarna
22.00 har jag varit vaken och varit social ett tag så då uppsöker jag min säng. Läser en jävligt bra bok.
22.30 flyter meningarna ihop och jag somnar.
Jag vill ha semester.
Anträffbar.
Fan vad man är nåbar hela tiden!
Frustration.
Om jag kunde bli heligt förbannad utan att gråta.
Det verkar inte vara aktuellt.
Tiggare.
Med tanke på att det är 3000:- i varje kassa innebär det att det var 9000:- som spreds ut över kotorsgolvet.
Madde stoppade huvet i händerna och jämrade ett lågmält nej medans jag satte mig på golvet.
Och började plocka pengar.
Medans jag satt där i skräddarställning och försökte få ihop de igen hittade Madde en 50öring som hon böjde sig ner och givmilt gav mig.
Just där o då kände jag mig som en tiggare.
Det är inte kul att vara tiggare.
Annons.
Bättre att få nån hundring för de än att de bara åker i papperskorgen..
Nu sitter jag här o funderar på vad mer jag kan sälja.
Det är roligt att sälja grejor.
MInsann.