Bräda.
Jag vill så gärna.
Skulle kunna ta bussen hem och åka i Björnrike.
Eller ta en annan buss till Kungsberget.
Gesunda?
Åhh..
Såja.
Perfekt.
1574:-
Jag som skulle avbryta den tråkiga trenden och skaffa en ny vana..
Det är iofs bara Januari än och enligt en säker källa har jag hela året på mig att ta till mig det nya.
Vilket betyder att jag skulle kunna fortsätta åka taxi fram till december o DÅ sluta.
Men det verkar ju meningslöst.
Nu är det slut på Taxi-åkandet. Iallafall för den här månaden.
W. Smith
Han är en suverän pappa och ett fantastisk make. Fler borde vara som honom med andra ord. Han är ett föredöme för männen i vår värld helt enkelt.
Egentligen vet ju jag naturligtvis inte nånting om det egentligen men det är vad jag har intalat mig själv.
Idag har jag och den sambo som fortfarande är hemma, Thomas, kollat på hans senaste film.
Jag måste erkänna att jag är besviken. Det kändes som jag återigen kollade på "25 dagar senare".
Jag tyckte inte den filmen var bra heller så betyget på den här blir inte mer än 2 av 5.
Lika illa som Göta Kanal 2 alltså.
Otur.
Jag vill åka bräda. Pratade med MLP idag o hon rekommenderar mig att åka på skidresa med UCPA.
7 skiddagar i Frankrike med resa, instruktör, boende och liftkort för 7600:-.
Det är bara två problem.
1. Jag gillar inte Frankrike.
2. Det känns lite tråkigt att åka själv.
Jag kan stå ut med Frankrike om nån hänger med mig till Argentiére den 22/2, nån som vill?
Bali.

Hittade en bild från i somras..
Jag vill ha semester!
Tjejvasan.
Pratade med MLP idag, det är alltid trevligt, det blir inte ofta vi har våra maratonsamtal nu när det finns en liten med i bilden. Tilde verkar inte bry sig om våra analysbehov, hon tycker tydligen att hon är viktigare.
Kan inte förstå vad hon har fått det ifrån.. ;)
Nu ska jag släcka lampan o stänga av datorn, sen ka jag lägga mig i soffan o somna till Tv'n. Underbart.
Blogginlägg.
Dagarna i ända får jag massa ideér om vad jag ska skriva här men av nån konstig anledning kommer jag aldrig nån utav dom när jag väl sitter framför datorn. Visst är det väl märkligt?
Igår var det invigning av ny butik. Det var en otroligt lyckad tillställning, lite tråkigt bara att man inte inser att man är över trettio och inte orkar med efterfesterna längre! :) Som vanligt har jag ångest såhär dagen efter, varför pratar jag så mycket? Varför gjorde jag av med så mycket pengar? Varför varför varför! Men det har ju gått över tills imorron, Inga problem! :)
Inga problem var för övrigt ett uttryck jag använde hela kvällen igår. Non-stop.
Idag myser jag med mitt ego och kollar på Göta Kanal.
Tompa är ute med Filippa och Wez åkte till Thailand idag så det är lugnt på kyrkbacken idag, bara Loffe Carlsson ljuva stämma som hörs. Jag undrar hur det kommer sig att det är alltid "Lena" som svarar i telefonen trots att det bara är "Sigurd" som får samtal?? Är det inte enklare då att han svarar direkt? Och har alla gerker 90 000:- i fickan?
Göteborgsbesöket bestod av pizza, öl, hotellfrukost, jobb och mycket trevligt sällskap.
Jag vet inte varför, det blåser ju eller regnar i den stan jämt, men jag gillar Göteborg.
Vi diskuterade det igår på kalaset, och jag var tydligen ensam om det. Kanske beror det på att de jag diskuterade med är inbitna Stockholmare och det vet vi ju alla vilken rivalitet det finns där.
Människorna verkar helt enkelt gladare o goare därpå nåt vis.. Äsch, jag vet inte..
Hur gör man?
Det finns så många tilfällen där det är uppenbart att hjärna o hjärta inte alls samarbetar.
Jag vet, rent logiskt.
Finns det nåt man göra för att få de två organen att samarbeta?
Mot Göteborg!
Miljövänligt dessutom! ;)
Vilken film?
Ännu en anledning att älska Stockholm.
Klippningen och plockningen kostade mig sammanlagt den hutlösa summan av 180:-.. Som hittat.
I Kista Galleria finns allt tydligen.
Vägran!
Utan jag hittar mig själv "lallande" i korridorerna pratandes med alla möjliga människor.
Sån är jag. Jag går in i nån form av jobbvägran. Det är inte så produktivt. Minsann.
Efter helgen.
Vädret hade kunnat vara bättre för skidåkning. Skrattat mer har jag svårt att se att jag skulle kunnat göra.
Det har alltså varit en kanonhelg i Björnrike, som började redan på torsdagkväll med en bussresa på 7 timmar.
Fredagmorgon kl 9.00 hoppade jag upp och skulle möta "Christian" i backen, han var betald för att lära mig hur man hanterar tekniken på en snowboard. Problemet var bara att vi stod på helt olika platser och hade fått helt olika information. Det hela löste sig dock med hjälp av en skoter, han kom o hämtade mig helt enkelt.
Efter dryga timmen i barnbacken tyckte han att jag hade tekniken nog att klara mig själv och jag började på min resa tillbaka i liftsystemet. Hela fredagen var det grymt kul att åka bräda. Jag var helt lyrisk, på gränsen till religös hela dagen och kunde inte förstå varöfr jag aldrig på allvar gett mig på det här förut!
Vid lunch kom Mamman o Pappan med mina längdskidor och en platta öl till killarnas stora förtjusning!
Fredagen avslutade såklart med after ski, tyvärr hade världens sämsta band från Vansbro hyrts in men man har inte roligare än man gör sig! :) Efter jag hade knockat ett barn (vad gör barn på after ski med fulla föräldrar??) av misstag såklart och jag fått min Scherman-varmkorv var det dags för vila o middag.
Stefan fixade köttfärsen och jag hackade grönsakerna och sen var det middag med tända ljus.
Vad Fredrik bidrog med var ett glatt humör och ett vackert anlete.. ;)
Sen var det förfest hos oss, sen nattklubb!
På Lördag var det inte lika enkelt att kliva upp, trött och lite bakis satte vi oss på bussen till Vemdalskalet för att vidga våra vyer. Väl där möttes vi av snöstorm och en massa nysnö. Om jag hade haft vanlig skidor hade inte detta varit ett problem eftersom jag älskar att åka i nysnö. Dock var/är jag inte lika haj på bräda vilket gjorde att jag mest låg i backen, "psykiskt dränerad" som jag så fint uttryckte det. Efter jag ramlat ner för alla backar, legat på sidan backen och fastnat överallt satte jag mig helt sonika i backen och vägrade åka längre. Fredrik påstår att jag var som mamman i "snowroller". Skillnaden var dock att jag inte rökte upp två paket cigaretter och frös om tårna. Inte heller kom det nån "het" österrikare som pratade svenska och ledde mig ner från berget.
Till slut tog jag med mig Marianne och smet från Vemdalskalet, tog en tidig buss o kröp ner i sängen, tog en powernap helt enkelt. Sen ringde Stefan och behövde telefonnummer till nån som kunde hämta dem, dom hade läst tidtabellen fel så det kom aldrig nån buss till dom! :)
På after skiin denna kväll var det inte många människor, de hade tydligen gett upp på coverbandet efter första kvällen, det var fler än vi som var tveksamma alltså. Den roligaste kommentaren från VAnsbro-killarna var iaf;
-Vill ni höra hårdrock?
Femton personer skriker ja i publiken..
-Jag sa, VILL NI HÖRA HÅRDROCK? gastar han vidare
Och nu hojtar 25 personer ja varpå de börjar spela "It's my life" men Bon Jovi.
Hur man än vänder o vrider på det så blir aldrig Bon Jovi hårdrock.
Kvällen avslutade med födelsedagsfest hos Ulrika o tjejerna, sen nattklubb.
Vad som varit faschinerande den här helgen är att ajg varit först i säng alla kvällar! Inte så vanligt!
På söndag sken solen, det var 5 minusgrader och nypistat i backen och aldrig har det varit så kul att åka bräda som då! Helt fantastiskt underbart roligt! Att jag har ont i hela kroppen, träningsvärk blandat med diverse blåmärken gör absolut ingenting. Jag planerar redan nästa tur till nån form skidbacke.
Nu sitter jag här, trött men tyvärr övertrött så jag kan inte sova...
Hur ska detta gå? Om jag kommer till jobbet lika trött som jag gjorde imorse blir jag nog inkallad för samtal.
Alla har varit på mig idag om att jag aldrig sett så trött ut.
Jag antar att det är dags att försöka sova igen.
När?
Om man som jag kommer innan sex får man sitta på sin resväska utanför som en tattare och vänta.
Varför lär jag mig bara inte koden?
Doktor H.
Samtidigt att jag blir förskräckt över hur olika det är beroende på vilken vårdcentralen man går till inom samma län..
Hur som helst så har jag fått rådet att träffa Doktor H på Östermalm. Jo ni, fint ska det vara.
Han är tydligen lite trött på hur övriga vårdcentraler bara skriver ut tabletter utan att ta tag i det riktiga problemet.
Han anser att ska man göra nåt kan man lika gärna göra det ordentligt.
En kille (gubbe) i min smak alltså... :)
I vilket fall som helst så tog jag taxi till Östermalm idag och träffade den här beryktade Doktorn.
Och jävlar i min själ vad han var bra!!! Ursäkta språket..
Han lyssnade på det jag sa och på mitt stora hjärta och mina fina lungor sen fick jag berätta om mitt problem.
Sen började pappersarbetet.
3st A4-papper med sammanlagt 45 olika sorters allergier el problem som han ville avfärda genom blodprov.
Sedan sa han att det skulle ju kunna vara magkatarr men det var ju onödigt att göra en Gastropi om man inte behöver. Det var ju bättre att avfärda allt det andra först genom blodprov.
Det roliga är att jag ska testas för katt och hund allergi oxå?
Vad har det med kräk att göra??
Jag är iaf imponerad över att en Doktor tar sig tiden och gör det ordentligt.
Jag har för övrigt (för TREDJE gången) hört att det är nån som har sökt mitt jobb?!
Har även fått reda på att det ska in en reserv för reserven ang mitt jobb?
Vad är det som händer? Har jag fått nytt jobb som jag inte sökt eller ska jag få sparken?
Dessutom vill jag dementera att jag förlorat i golf, det är Fredrik som har backat sin utmaning!!
Jag tycker det är väldig information som måste komma fram. Viktig för mitt ego.
Till sist, OM jag skulle bryta nån benbit i min använbara kropp, kan inte du Yvonne, fixa så jag hinner tilbaka till after-skiin åtminstone? Om jag ser till att bryta det jag ska bryta OM jag ska bryta nåt, på lördag FM?
Lycka.
Då spelar det inte så stor roll att man mår lite illa och är ap-trött, för det löser dig liksom av sig själv så fort huvudet når kudden. Dessutom är jag glad över att jag ska till doktorn idag, och sen ska jag få åka runt med Annelie till säljdiskarna.. Hurra! Imorron jobbar jag kort dag sen åker jag till Björnrike. Förde över pengar till Fredrik igår så förhoppningsvis är min plats bokad. Är samtidigt lite avundsjuk på Thomas som får vara ensam hemma en hel helg, det är lite lyxigt faktiskt. Jag undrar om min mamma kommer upp o hälsar på mig på fjället?
Måste ringa o fråga.
Cool Faster!
Idag såg jag dock min chans till att imponera då jag insåg att den yngste av dom tycker "In Flames" är världens bästa band.
-Ha, skriver jag raskt på Msn, de såg jag på Roskilde. Och samtidigt som jag skriver det inser jag att jag nog har varit lite snabb i vändningarna, var det verkligen In Flames som spelade?
Jag ringde snabbt till Thomas o frågade vad det där bandet som spelade i Danmark hette. "Flaming lips" hette dom.. Flames som Flames???
Jag vet inte, kändes inte som om Rasmus var lika impad längre...
Udda strumpor.
I höstas löste jag mitt problem delvis, jag köpte strumpor med veckans alla dagar insytt i strumpskaften!
Mitt problem idag är att jag har onsdagens strumpor på mig redan idag.
Hittade inte tisdagens så nu ligger jag liksom en dag före min strumptid.
Hur gör dom?
Hur kommer det sig att vissa människor hittar en ny partner så fort det tagit slut men den gamla?
Ibland redan innan ringarna har åkt av men oftast bara nån månad senare, efter ett förhållande på flera år tagit slut,
står de där med ny kärlek i handen. Hur går det till?
Jag har massor av bra exempel, tex en av mina närmsta vänner som varit tillsammans och sambo med en kille i dryga fem år, de hinner inte ens sälja lägenheten förrän hon har en ny kille?
En killkompis har barn och var gift, sex månader efter separationen har han nu en ny tjej på armen och är jättekär!
Hur gör dom?
Hur hittar dom kärleken hela tiden medans andra av oss ALDRIG hittar nån som vi blir kära i?
Som sagt, jag är nyfiken, jag vill veta hur det går till.
Slut.
Idag tog en 7 år gammal medioker kärlekshistoria slut. Iallafall var det en sådan från min sida.
Jag borde vara ledsen men jag känner mig mest tom.
Braigt tom. Jag pratade med honom imorse och efter vi talats vid i tio minuter slog det mig att
det inte fanns där längre. Det som funnits där mer eller mindre i närmare åtta år finns inte längre.
Har han alltid varit så negativ? Har han alltid haft den där nasala rösten?
Har han alltid varit så ifrågasättande? Har han?
Jag vet inte vad som hände idag men det känns som det är över nu.
Äntligen.
Jag har gått vidare och han som haft det stora H:t får inte följa med längre.
Låg.
Det dummaste man kan göra är att hoppa över frukosten. Redan när man har gjort det och klockan blir nio och det svider i magen av hunger vet man att dagen kommer sluta i misär. När klockan närmar sig tolv har svidandet gått över och man känner inte hungern längre, det har liksom gått över. Vid två står man där och kan knappt stå rakt för det snurrar i huvet och svidandet har kommit tillbaka med full kraft. Då först äter man.
Och vad äter man då? Jo, nåt som man får tag i snabbt och trycker det i halsens med ljusets hastighet!
Sen sitter man där.. Hamnar i koma och orkar ingenting.
En sån dag har jag haft idag.
Ansiktsbok.
Säga vad man vill om Facebook men jag tycker det är kanon!!! Ja jag vet att de säger sig äga min bilder och villlkoren är 13 sidor långt bla bla,,, men jag tycker ändå det är superbra!! Tack vare facebook har jag hittills hittat en gymnasiekompis som jag höll ihop i vått o torrt i tre år innan våra vägar skildes åt OCh en gammal bekant från London-tiden som jag oxå hade tappat bort! Helt fantastiskt underbart otroligt kul! ja jag vet att jag använder mycket adjektiv men det är ju ändå Onsdag, då får man det.
Visslar.
Veckans utmaning.
Resan kostar runt tusenlappen o för det får man resa, boende och liftkort.
Idag kom utmaningen från Fredrik. Om jag vinner över honom i golf på den nyinköpta Wii-konsolen bjuder han mig på resan.
Nu väntar jag bara på att Tomas film ska ta slut så jag kan öva.
Omys.
Det är ungefär som om man varit tillsammans med nån länge eller om man har känt en person väldigt länge så har man ju en massa interna skämt. Grejor som just jag och den här personen tycker är ap-roligt för det ligger ofta en historia bakom, men som ingen annan tycker är roligt.
Interna skämt helt enkelt.
Åsso dör den här personen man delade det här med, eller gör slut (mindre dramatsikt)
sen sitter man där o kommer på sig själv att vilja ringa o berätta men så går inte det.
Omys helt enkelt.
Hoppsan!
-Det är en kille som jobbar på Telia som frågar efter dig Lena.
-Är han snygg? (skojar liksom till det) är det första jag säger utan att vända mig om.
Då hör jag ett harklade och ett mansröst;
-Tjaaaa....
Han hade visst följt med hela vägen in till lunchrummet.
Som om den ytliga Lena inte sagt tillräckligt kommer här mera...
Jag hoppar kvickt upp från min halvliggande soffställning och går fram till den här mannen jag träffat en gång förr i mitt liv. Jag känner honom absolut inte utan vi jobbar för samma företag (han är "lite" högre upp i hierarkin än jag) och jag har hjälpt honom med en grej en gång.
Samtidigt som jag räcker fram min hand för att hälsa på honom såsom vanliga människor gör med folk dom inte känner, ser jag i ögonvrån hur hans händer (får jag för mig) formas till en "ska-bli-kram" formation...
Jag byter kvickt hälsningsfras och kramar om honom istället!!!!! Varför?
För när jag väl hänger där runt halsen på honom så inser jag att det var inte alls det han hade tänkt sig!
-"God fortsättning" säger jag snabbt och väntar på att golvet ska sjunka så jag slipper se honom i ögonen när jag väl släpper mitt stryptag.
Nytt jobb??
-Ehh, hur menar du nu? (Slutar oftast vid fem-tiden men jag har inga fasta tider.)
-Ja, jag har hört att du har fått nytt jobb o ska sluta där du är nu.
Oj. Varför har ingen sagt nåt till mig? Har jag fått sparken? Har jag blivit befodrad?
Ska jag knalla in till Kungsgatan imorron, eller ska jag ta tunnelbanan nån annanstans?
Jobbar jag fortfarande kvar i Stockholm? Har jag fått drömjobbet i Göteborg?
Eller är det till Arbetsförmedlingen i Solna centrum jag ska bege mig?
När slutar jag?
JAG KRÄVER ETT SVAR!
Vad lite det krävs ibland.
Jag är lite låg kan man väl säga. Har ingen lust att göra nånting, samtidigt som det värker i benen på mig av rastlöshet. Jag vill gå ut men vill inte frysa. Jag vill vara inne men det är för varmt. Jag vill umgås men helst vara själv.
Ambivalent, mitt favoritord bland fina ord!
Det börjar med att jag får rådet att städa mitt akvarium, och gudaran vet att människan som gav mig rådet vet vad han talar om. Det är på gränsen till djurplågeri. De fem fiskar som fortfarande finns kvar där inne lever i dimma, grön dimma. Jag har en uperhävert som gör det väldigt enkelt för mig men den låter så hemskt och killarna sover..
Så jag börjar skrapa bort algerna på glassidorna, men tröttnar rätt fort. Kommer på att jag ska städa en låda i hallen istället vilket leder till att jag har städat alla fem. Av sakerna jag hittar där söker jag mig vidare till en av garderoberna och där hittar jag mer att rensa.
Jag har länge skyllt på saknade av min täckbyxor (jag kallar det fortfarande för "täckjacksbyxor") när det gäller mitt promenerande till jobbet. Idag fann jag dom, längst upp, längst in. Kanske medvetet placerade?
Imorron är det jag som går till jobbet, vare sig jag vill eller inte.
Jag hittar även Fredriks väska och i den hittar jag något som jag sökt efter i flera månader, min laddare till kameran!
Nu behöver jag aldrig mer stå på expert i Solna C med tårarna rinnandes nerför kinderna..
(Ja jag gjorde det på nyårsafton, jag var cp-trött, tokstressad och snorig. När jag fick veta att dom inte hade laddare för försäljning brast allt o jag stod där snyftande med tårarna rinnandes.. Det hjälpte, för jag fick låna en laddare över helgen!)
Helt pötsligt blev jag lite gladare i sinnelaget. Nu har jag hittat alla grejor som jag för en vecka sedan saknade.
Jag har ett pass, mina jeans, ipodladdare, Marias present och framför allt, min kameraladdare!!!!!
Nu tänker jag fira med god lunch, sen ska jag sätta på mig mina täckjacksbyxor, plugga i ipoden och ta mig en långpromenad!
Jag tror det var promenader Söndagar skapades för!
20 vs 40
Det finns så otroligt många skitprogram på tvn och jag har en förmåga att fastna framför de värsta.
Det spelar ingen roll vad det handlar om egentligen, jag tycker ofta det är "skönt" att bara fastna framför rutan, det är en form av avslappning för mig.
Idag har jag bla annat sett ett inslag om en 27åring (i Usa såklart) som petar näsan och torkar av sig överallt och som tyckte att eftersom han är man "ska" han fisa överallt för det är sånt som killar gör??!
Intressant värre..
Men det var inte det jag skulle komma fram till utan på femman går det numera ett program som heter 20 vs 40, eller nåt liknande.. Det är tydligen den senaste formen av "bachelor", de andra tusen varianterna har ju redan gått så det var dags för nåt nytt antar jag.
Det som irriterar mig är att de som är 45-48 år gamla i detta program är snyggare än vad jag nånsin varit?
Och jag är ju bara 32?
Grattis Robin!
Anders kom och hämtade mig "på byn" för vi skulle få nyheter hemma. Kommer ihåg att jag var ute med Johanna Persson, vad vi gjorde vet jag dock inte. När jag kom hem fick jag se en ultraljudsbild på ett litet knyte, och jag frågade om det var jag!?!?!?! Snacka om ego redan på den tiden!! :) När jag sen fick reda på att jag skulle bli faster blev jag otroligt otroligt glad!!! Oj oj oj vad jag var mallig över det. Och Johanna var avundsjuk...
Grattis Robin!
Jobb.
Istället berättar jag om nyårsfesten som hade inslag av diverse drama. Precis som det ska vara alltså.
Årsta Folkets Hus var hyrt och som det såg ut på anmälningslistan hade vi 85 säkra o en hel del osäkra.
Portarna skulle öppnas klockan sex då knytkalaset skulle dra igång. Redan halv sex kom första gästerna..
Sen ramlade det in folk hela kvällen, enligt listan blev vi 172 personer, vilket kalas!!
Jag hade otroligt roligt! Träffade människor jag inte sett på år o dar vilket alltid är trevligt. Stod oxå inne i städskrubben och fällde ett par tårar, vilket är helt normalt för nyår. Det är sånt man ska göra.
Det brann i ett bord innan klockan ens var nio. Drama.
Jag ser det som en lyckad nyårsfest! När vi klev upp kvart i fem på nyårsdan var jag inte ens bakis.
Trött var jag, men inte bakis. Helt otroligt!
2008.
Jag ger inga nyårslöften, däremot har Annelie lärt mig att man ska till sig nya vanor.
I år ska jag ta till mig vanan att inte ta så mycket skit från människor i min närhet.
Jag ska bli snällare mot människor jag bryr mig om o tuffare mot folk som förtjänar det.
Jag fortsätter panta alla burkar, ska dock bli bättre på att lägga batterin till återvinning.
En gång i månaden ska jag göra nåt extra för mig själv. Kanske hälsa på nån vän som bor långt bort eller unna mig en spa-dag. Vad som helst, bara det där lilla extra.
Jag ska åka mindre taxi, Taxi Stockholm får klara sig utan mina slantar.
Ska även lägga mindre pengar på lunchresturanger runt hötorget, åtminstone EN dag i veckan ska jag ha emd mig matlåda!