Svartsjuk eller avundsjuk
I mitt huvud är skillnaden glasklar, men jag kunde inte förklara det i ord.
Kunde inte inte ens dra ett exempel.
Som tur är finns Wikipedia;
Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden.
Avundsjuka är en (varaktig) känsla av avund.
Idag kände jag, som är helt emot den sortens beteende, svartsjuka.
Helt utan anledning, och framför allt helt utan rätt!
Udda.
Tekniken.
Idag sitter jag här på jobbet o funderar över tekniken. Hur mycket teknik behöver vi egentligen?
Och inser vi hur mycket det finns som vi inte använder? Inser vi möjligheterna?
Vi har en utbildning nu på morronen, och eftersom både BC (butikschefen) och Vice BC är borta så blev det jag som blev ansvarig för att alla går kursen. Att få hit alla och att alla är med är inga problem.
Inte heller att koppla in oss på telemötet eller webplatsen.. MItt problem idag är hur jag får igång projektorn.
Jag anser mig själv vara ett rätt smart tjej men just nu är jag inte lika tuff. Vill ju att det ska funka tills alla ramlar in...
Projektorn ÄR igång med jag hittar inte rätt "kanal" så min skärm visas på storbild.
Det är problemet.
Jennifer.
En liten dam på 8 år som har en fantastisk personlighet (ja jag kan vara lite partisk men ändå..)
Först när hon svarar och hör att det är jag, så utbrister hon ett glatt förvånat HEJ!! Sen pratar vi på och hon berättar om nya simhallen, hur många kvadratmeter den är på. Hon berättar om sin lillasyster som hon saknar så mycket.
Hon berättar om farmor, där de har varit o ätit middag osv osv..
Sen börjar vi prata skidåkning (nerför) och vi bestämmer att vi ska ta några åk tillsammans, för det har vi aldrig gjort.
Vi kommer oxå övernes om att vi kanske kan få emd oss den yngre kusinen i backen, den äldre har för mycket Epa i huvet..
När vi pratat klart o hennes pappa (min bror) kommer till luren utbrister han ; "Det var fan vad ni hade mycket att prata om".
Klart vi hade. Vi hade ju inte pratat sen i julas.
Mario Kart.
Att hitta grabbarna framför Tv'n när jag kommer hem är inte direkt ovanligt...
Dessvärre har dom dragit ner mig i Mario- träsket, jag tycker det är rätt skoj trots att jag alltid förlorar.
Därför har jag tvingat Annelie att spela nån gång, då har jag iaf en chans att vinna.
Det är mer jämnt då liksom..
Fredrik har t.o.m köpt en extra kontroll så nu kan vi spela alla tre i hushållet samtidigt.
Fantastiskt.
1012:-
Med tåget hade det kostat 1202:-.
Lägg då till det faktumet att tåget hade sammanlagt tagit ca 11 timmar tor,
flyget inkl transfer tar ca 4 timmar.
Gissa vilket jag väljer..?
Barnen o miljön har jag glömt nu. Huvudsaken att jag kommer hem fort o billigt så skiter jag i allt.
Jag ringde till min yngre äldre bror, informerade honom att han o barnen ska åka skidor i påsk, så han vet liksom...
Ska smsa grabbarna grus oxå utifall det är nån av dom som vill hänga på till Björnrike.
Det blir alltså bräda i Mars med!!!
Det går bra nu.
Bollen.
Igår besökte jag den lilla vita bollen som ligger bortanför Gullmarsplan för en studie i skridskoåkning.
Med mig på rad fem, plats 16-19, hade jag Fredriks o Rikards glada nunor.
Jag blir alltid så faschinerad när jag tittar på ishockey live, det finns ALLTID ett gäng människor på läktaren som tydligen skulle gjort sig bättre som både spelare och domare! Framförallt kanske tränare..?!
Om det nu vore så att dessa männsikor (brukar vara två-tre stycken som hörs matchen igenom) var så mycket bättre än dom på isen, hur kommer det sig då att de sitter på åskådarplats?
Varför spelar dom inte om dom spelar så mycket bättre och vet exakt hur man passar?
Varför dömer dom inte? Hur kommer det sig att de inte blev hockeytränare om de nu vet så mycket bättre hur ett lag ska coachas till framgång? Jag bara undrar varför?
Nu låg det visserligen en del i vad de hade för åsikter om domaren, för Mora vann inte riktigt rättvist, men hur lätt är det att hålla reda på 12 personer samtidigt?
Sen tycker jag att det är tråkigt när klackarna står o sjunger/skriker att dom hatar varandra.
Kan tyckas löjligt, men istället för att lägga ner så mycket energi på att hata den andra klacken kanske man borde lägga den kraften på att pusha sitt lag?
Rikard är en fin männsika. Han bjöd på mat, skjutsade oss till matchen och hade superbra biljetter.
Det ni.
Just snyggt.
Annelie kom nog närmast förklaringen ; "De tyckte antagligen att det blev lugnt o skönt så de lät dig sova..."
Just snyggt.
Måndag.
När jag kom till jobbet blev det värre dock, jag satt o funderade och vände o vred på saker, så när Maddo kom till jobbet hade jag retat upp mig själv till den grad att jag var sur o förbannad rent ut sagt.
Som tur är så har vi en halvtimma för oss själva varje morogn när vi passar på att ventilera våra funderingar, så vi diskuterade vilt ett tag sen kändes det mycket bättre...!
Satt hela dagen i möte, köpte ett par skitsnygga skor på lunchen, sen gick jag hem.
Glad som en lärka!

Sova på saken.
Det var inte förrän ganska nyligen jag själv upptäckte att det verkligen fungerar!
Helt otroligt men sant, det som kan verka komplicerat och krångligt en lördagnatt klockan två, kan vara ganska enkelt och banalt när dagen gryr och solen skiner igen.
Det som är ännu mer bra, är att jag nuförtiden kan sortera mina funderingar på nätterna så jag slipper ligga vaken.
Det första jag frågar mig är, Kan jag göra nånting åt det nu? Kan jag det så gör jag det, annars får det helt enkelt vänta tills nästa dag. Jag har övertygat mig själv att tro på devisen, att det man inte kan påverka ska man inte bekymra sig över.
På kursen som jag går på fick vi i måndags skriva ner vad vi ville ha ut av livet.
När vi skrivit ner alla saker, både emotionella och materialistiska, fick vi sätta en bock efter allt vi kunde påverka själv.
Naturligtvis så fanns det en bock efter varje punkt på listan.
Jag tror, och har alltid trott, att det finns en mening med allt som händer. Missar jag en buss så väntar jag på nästa med tanken att det skulle finnas nån mening med att jag inte kom med den första..
Livet blir liksom enklare om man inte blir upprörd över småsaker, samtidigt som man inte riktigt kämpar för saker utan tror att om det är meningen så ordnar det sig på nåt vis.
I vilket fall så är det tankesättet som får mig igenom livet.
Just ja..
Jag är jävligt irriterad över att jag som väldigt sällan är sjuk lyckades bli det just nu.
Det har visat sig att fler än en tredjedel av oss som var i Åre blev förkylda efter den helgen.
Vet inte om det berodde på den friska luften eller om det var den totala bristen på sömn som hjälpte till..
I vilket fall som helst så nu med facit i hand så är jag nöjd med att jag var sjuk den här helgen o inte förra.
Hade inte velat vara utan den fjällenresan, no way! ;)
Tjejvasan går ju igen...
Nu har Morry kommit på att jag ska med o springa nån mil nånstans men det kan hon glömma.
Jag sprang tjejmilen en gång o jag gör aldrig om det.
I min värld finns det verkligen inte nånting tråkigare man kan göra än att springa.. Bläää.
Så aldrig. Icke. Nej. Det är mitt svar. Kommer aldrig att hända.
Trängd.
Jag vill inte att saker o ting ska bero på mig. Ett enkelt exempel är utgång. Ponera att en av mina vänner ska gå ut och frågar mig på onsdagen om jag vill hänga med ut på lördag.
Jag har väldigt svårt att bestämma mig i förväg om jag är sugen på att gå ut eller inte, sånt vet inte jag förrän samma dag, vad humöret är då? Tänk om jag har vaknat upp på mitt "jag-vill-vara-ensam-och-underbar-hela-dagen-själv"humöret just den dagen? Då är det inte lätt att motiveras till umgänge med andra individer.
Eller om det planeras att man ska åka nånstans under en helg och veckan innan förändras saker så man vill inte åka? Förstår ni vad jag menar?Vad jag vill är att alla gör sina planer, och sen finns det plats för mig om jag vill.
Är det egoistiskt att tänka så?
Jag vill som sagt inte att saker ska ska hänga på mig.
Jag vill inte vara den avgörande faktorn till sakers vara eller icke vara.
En Plan.
Januari blev Björnrike med Fredriks jobb, och Februari blev Åre med mitt jobb..
Nu är frågan vems jobb jag ska snylta på i Mars?
Eller ska jag behöva hitta på, och framför allt betala, nåt själv?
Mörkeråkning.

Luften har gått ur soffan..

I Åre..
Först bromsprover, sen bankörning med alla hitech system först in, och sen urkopplade.
Helt galet vad bra grejor det finns nuförtiden!!
Om alla bilar vore utrustade med den typen av "antihalksystem" vore vägarna ett säkrare ställe att vara på.
Men det klart, de här bilarna kostade ca 600.000:- styck...
Så det kanske inte är så konstigt att inte alla har en.

Frisk!
Huvudvärken är borta, likaså nästäppan.. Halsont har jag inte heller, tror jag iaf, det är så tjockt i halsen att jag inte kan känna efter. Bihålorna håller dock trycket så jag tar en ledig dag idag.
Känner ett kraftigt sug efter sillsallad och chokladbollar. Mest efter sillsallad, mammas sillsallad...
Måste nog åka hem i påsk och få mig lite sån. Kanske kan jag lura med mig nåt av brorsbarnen att åka skidor oxå, Rasmus är troligen den som kan övertygas! Robin är väl upptagen med Epa-bygge och Jennifer vet jag inte ens om hon åker skidor? Lite dålig koll på barnen nuförtiden..
Visa ord.
Det som däremot är en konst är att bli arg på rätt person, på rätt sätt, vid rätt tillfälle och av det rätta skälet.
Hmm...
Jävligt onödigt!
Efter otaliga "omsomningar" klev jag till slut upp och hasade iväg till jobbet.
Insåg dock rätt snart att jag inte är Superman och begav mig hemåt med släpande steg..
Tog en sväng förbi vårdcentralen och fick min första spruta av 10.
Tror nästan att jag blev lite piggare direkt! :)
Sen la jag mig i soffan under duntäcket och här ligger jag fortfarande.
Tur att Thomas tar hand om mig när jag är sjuk.
B12.
Men ikväll menar jag det verkligen! Imorron SKA jag ta mig till en sköterska som kan injicera mig i röven.
Låter trevligt va?
Åre 2008.
Berättar mer en annan dag. Ska sova nu.
På lördag är det dags för tjejvasan, synd att jag inte bröt nåt i Åre... Då hade jag sluppit åkt!
Alla hjärtans dag!
Imorron är det dags.
Försäljning.
Och nu sitter jag här med tok-ångest över att jag ska sälja min "kompis"...
Känns jättefel och dumt, förösker intala mig själv att han mår bättre av att komma till
nån som har tid med honom och tar ut honom på långturer, men det är svårt...
Kalla mig materialist men det är stört vad ledsen jag blir när jag tänker på att jag kanske inte
har kvar min vän till våren när det är dags för premiärturen..
Det är just bara premiärturen som blivit av de senaste åren, har inte blivit mycket mer.
Jag kommer igåg när jag skulle sälja min första bil, en blå opel som man var tvungen att slå
på startmotorn med en järnklump för att få igång, var lika ledsen då.
Trots att jag flyttat till London och absolut inte hade nån användning av en bil som stod i Älvros.
Jag blir för fast vid mina saker helt enkelt.
Får för mig att de på nåt vis har en själ och de blir ledsen när jag bara kasserar dom och nån annan får ta över.
Ju mer jag skriver desto mer ledsen blir jag så jag slutar nu.
Jag hoppas nån trevlig, vänlig själ köper min CBR, och att den personen är snäll mot "honom".
Komläge.
Oftast har jag slagit igen mina blå innan klockan passerat sju på kvällarna.
Resultatet blir då att jag vaknar i svinottan och har inget annat för mig så jag går till jobbet, så jag har hamnat i
en rytm som inte känns helt ok måste jag säga... 22 är en perfekt tid att somna, 7 timmar senare är klockan 5 och då känns det okej att kliva upp. Fortfarande tidigt men helt ok ändå.
Imorron ska jag infinna mig på Sophiehemmet kl 8.00 och då vill jag ju inte vakna fyra o inte ha nåt att göra tills dess...
Bla bla bla bla... Jag skiter i det här nu, o hoppar i säng..å skiter i när jag vaknar.
Kan vara penicillinet som gör att jag hamnar i komaläge varje em/kväll.
Appropå.
Korven i 12-pack o korvbrödet i 10-pack?
Varför??
Honda CBR 600F -98
Mätarställningen står på ynka 2418 mil. Priset är ynka 32 000:-.
Så vad säger ni? Sugen att åka lite båge kanske?
Kicken.
En gång för länge sen när jag o Tompa låg i sängen o snackade skit som vanligt så frågade han mig om vilken kändis jag helst skulle festa med och jag svarade Kicken i "The poodles".
Jag vet inte varför jag sa det, men det roliga är att nu när jag sitter o kollar på melodifestivalen så förstår jag verkligen vad jag menar!! Ser han inte otorligt glad ut där han sitter o slänger med sitt lockiga hår bakom trummorna?
Jag vill bara dra med han till ett sunkigt ölhak på söder o dricka mellanöl, äta chillinötter o lyssna på rock!
Klockan två när haket stänger går vi till greken på medborgarplatsen o köper en souvlaki med ramlösa citron.
Sen kramas vi och våra vägar skiljs åt.
Det är vad jag vill göra med Kicken.
Appropå mys..
Om den person som kliar dessutom berättar underbara historier om påhittade figurer tills man somnar,
ja då kan det inte bli mycket bättre.
Faktiskt.
Fredagsmys.
Jag känner mig inte ett dugg sjuk ändå har jag tackat nej till 30års kalaset imorron och stannar
hemma o kurerar mig inför Åre på torsdag.
Fick ett mail idag med alla aktiviteter vi ska hinna med, jag o Calle konstaterade snabbt att vi inte
kommer med nån sömn. Det får vi lösa det när vi kommer hem helt enkelt.
Dessutom ringde Niklas (som är en av reseledarna) och frågade hur många av oss som ska åka som har körkort?
Spännande.
Öroninflammation.
Ny dunder-penicillinkur för att göra mig frisk till nästa helg!
Till Maria.
För övrigt hävdar många läkare att vuxna inte kan få öroninflammation, vilket betyder att förra året den här tiden var jag fortfarande ett barn.
2; Butiken ska byggas om och då har det bestämts att det ska vara stängt en månad. Jag jobbar som vanligt, bara väldigt myket kortare dagar! Företagsgruppen sitter kvar som vanligt så de behöver sin assistans som alltid.
Dessutom har jag ju min stor-kund att ta hand om fortfarande! :)
Ursäktad.
Har dock glömt bort en hel del saker och haft mina små utbrott.
Men nuförtiden har jag en ursäkt. Jag har ju inget B12 i kroppen (ja det klart jag har liiite men inte nog)
Symptomen som läkaren raddade upp, plus det jag läst på internet ger mig en förfärlig massa ursäkter!
Jag glömmer ringa tillbaka, B12brist kan göra att man blir dement.
Jag tappar humöret (retlig alltså), B12brist kan göra att man blir retlig.
Dessutom kan jag t.o.m skylla örvärken på B12, immunförsvaret kan försvagas om man har B12brist..
Har jag nämt att jag har brist på B12?
De symptom som inte stämmer dock är att man kan bli deprimerad (jag är gladare än någonsin), trött(känner mig pigg o alert mellan 5.30 och 18.00 sen dalar jag..) och tappa hår (har inte märkt nåt av det heller)
Tillbaka till örvärken. Om det håller i sig imorron ska jag faktiskt gå och kolla så det inte är öroninflammation, vill inte gå igenom samma sak i år igen som jag gjorde förra året den här tiden.
Då var det mycket gråt, tandgnisslan och blod när trumhinnan värkte sönder..
Så den här gången ska jag vara steget före!
Smoke on the water.
Rökare dömer jag inte, inte heller föräldrar utan det är kombinationen rökande föräldrar som stör mig.
B12.
Man får helt enkelt gå till Farbror Doktorn en gång i veckan och få en spruta i häcken..
Gör man det i 10 veckor blir man tydligen "frisk" som en nötkärna.
Hurra för det!
Men jag har ju inte känt mig sjuk...??
Superbra
Jag vet inte vad som är på gång. OM det är nåt på gång.
Det känns himla bra att vara jag för tillfället. Enkelt.
Åre 2008.
Det löste sig med brädåkningen.. Jag gillar ju Åre lika mycket som jag gillar Frankrike men man ska alltid vara öppen för förslag.
Vann en resa till Åre idag, all inclusive "plus lite till", på mitt jobb!!!
Så nu får jag äntligen åka bräda!!!!!!!
Ah va underbart.
Stolt!
Sen fick jag en idé när jag var inne på Facebook av alla ställen.
Varför måste jag strula med Explorer?
Så jag slutade strula o laddade hem Firefox istället.
OCh nu fungerar allt perfekt. Som en dans.
Datanörd.
Fredrik har surfat på nån grannes uppkoppling och haft det sådär med säkerheten, dessutom har han ju aldrig vetat om han blir uppkopplad eller inte.
Thomas har fått dela med sig av sin dator vilket kanske inte alltid varit så roligt, trots allt så är det ju hans dator..
Vårt trådlösa nätverk här hemma har av nån anledning inte funkat och killen som vi har sagt vi ska ringa till för att få det fixat har vi inte ringt i år..
Eftersom Fredagen gick i långtråkighetens tecken för fröken Persson tog hon tag i saker.
Först o främst fixade jag vårt nätverk. Nu fungerar "katla" alldeles utmärkt att surfa på med Fredriks dator.
Sen tog jag fram min dator, dammade av den och gav mig fan på att jag skulle få till den med!
Och nu sitter jag och surfar på den!
Eftersom jag hade såna oanande talanger (läsa instruktionsböcker) har jag nu gett mig den på att jag ska uppgradera min explorer. För den data-vane kanske detta låter som ett simpelt uppdrag men jag kan lova, lyckas jag med det här kommer jag att vara mäkta stolt HELA veckan!
Så det så.
Snö!
Det flyter liksom på enklare..
För övrigt är det mycket som snurrar i huvet just nu. Det är mycket jag måste och ännu mer jag vill!
Oral-B Professional Care 8500
Av olika anledningar har den inte blivit inhandlad förrän nu.
Naturligtvis har jag haft en eltandborste förut men det har varit en lite mindre komplicerad än den här,
den här är helt enkelt fantastisk, en dröm för en tandfascist som jag.
Den talar om om jag borstar för hårt, när jag är klar och samtidigt polerar den tänderna!
Hittills har jag inte borstat tänderna fler än fyra gånger på en dag, fast jag gärna vill..
Man kan faktiskt borta för mycket oxå tydligen.
Men det är en helt underbar tandborste!!
Rekommenderas.
Ja jag vet...
Jag har heller inte provat min kondis. Jag vill helst inte veta.
Dessutom insåg jag när jag var inne på Vasaloppets hemsida att jag startar i femte ledet!!!!
Vad fan har jag där att göra??
Jag vill stå längst bakom tolfte ledet, det känns i kroppen som att jag hör hemma där.
Femte startledet, är det någon som skojar med mig måntro?
Tics.
Jag o Tompa var på bio igår. Nej, det var mer än bio, det var galakväll på Saga.
Först var det mingel med vin o snittar.
Sen visades Snövit, orginalversionen från 1937 som hade premiär där då Saga öppande för drygt 70 år sen.
Efter de var det paus och sen var det förhansvisning på filmen "Charlie Wilson´s War".
Över förväntan, 3½ påskhare får den av 5 möjliga.
MEN, det var inte det jag skulle komma till utan en helt annan sak.
Jag börjar mer o mer inse att jag lider av "Tics".
Det har nog varit såhär under en längre tid men jag har vägrat erkänna det.
Men nu var det alldeles för uppenbart för att ignorera.
När vi minglar runt och jag försöker tränga mig fram, först till snittarna, sen till popcornen och slutligen till toaletterna hör jag mig själv mumla "idiot".
Inte en gång utan om o om igen utan kontroll!
När jag tänker efterså gör jag det här ofta!! Skrämmande men sant.
Och just ordet "idiot" är det som ständigt upprepas om o om o om o om igen!
Ständigt detta ord "idiot".
Jag måste verkligen sluta med det. ju fortare desto bättre.
Tänk om nån till slut skulle höra mig?