Lycka

Det slog mig återigen idag att jag är väldigt lyckligt lottad.
Istället för att gnälla över det jag INTE har, borde jag vara tacksam för det jag har.
Och jag har ju så otroligt mycket.

Det kommer att ordna sig med jobb o lägenhet.
Det visar sig vart jag kommer att bo.
Det är inte hela världen att min semster verkar skjutas upp igen.

Det ordnar sig.

Dagen efter.

En av de mindre roliga saker att göra dagen efter är att gå igenom sin mobil för att se vad man kommunicerat.
Och med vem framförallt.
Det är ju ofta så att jag har en förmåga att dela med mig av så mycket när jag har nått en viss alkoholhalt. 
Så det första jag gjorde imorse när jag slog upp mina blå var att kolla alla utgående sms och samtal.
Till min lycka upptäckte jag att igår var en bra kväll.
Har inget att ha ångest för, utan skötte mig exemplariskt måste jag nog säga.
Pratade med Annelie om det idag, frågan är om vi börjar bli gamla o tråkiga?
Eller är det vuxenheten som äntligen kommit ikapp oss?
Det var tur att vi hittade ner till dansgolvet inpå småtimmarna annars hade vi inte kunnat se oss själva i spegeln idag.
Det gjorde att det blev lite action iaf.

I vilket fall som helst så mår jag över förväntan idag.
Otroligt vad ett par Berocca kan göra för humöret. :)

Bob och hans Hund.

Jag har bjudit hem mig själv och Annelie på middag till Johanna.
Sen spelar Bob Hund på Eriksdalsbadet, efter det blir det utgång!
Intressant.

Rent.

Nu har jag städat min garderob.
Det resulterade i 3 papperspåsar som ska skickas hem till mamma för genomgång, sen vidare till Röda Korset.
Plus 1 papperspåse som ska till jobbet, jobbkläder.
Har insett att jag aldrig någonsin mer ska behöva köpa varken luvtröjor eller ribstickade linnen.
Inte heller t-shirts med märket Roxy.
Jag saknar dock två plagg.
En tub-top som jag VET jag hade på mig när Hans o Jim bodde hos mig i somras.
Jag kommer (trots en longisland ice-tea) ihåg att jag tog av mig den när jag kom hem, sen är den spårlöst borta??
Dessutom saknar jag en relativt nyinhandlad jacka, en vit regn/vind tät sak som jag senast minns att jag hade på WOW i Göteborg. Har inte glömt den där vad jag har hört, så var kan den vara?
Märkligt.

???



Vad letar Richard och Jim efter i mitt huvud?
Varför ser jag så bekymrad ut?
Gräver de in sig i hjärnbalken?
Har jag ont?

Nåt fel är det ju.

Det är drygt med drömmar som är så otroligt jobbiga i drömmen, och tar så mycket energi, att när man vaknar är man helt slut. Att dessutom inse att det är en otroligt löjlig dröm att bli upprörd över gör det inte lättare.
Trots det kan jag inte riktigt släppa det, så för att skaka av mig obehaget städar jag nu garderoben.

Teknik.

Ja jag har gjort det förut. För drygt ett år sedan, tydligen har jag inte lärt mig nånting.
För idag gjorde jag det igen.
Såg till att hela min arbetsplats blev utan nätverk/internet.
Det är svårt att jobba på ett telecomföretag om man inte har uppkoppling.
Det är svårt att jobba i en affär om man inte kan ta betalt.
MEN, nånting har jag iaf lärt mig.. Och det är hur jag ska få igång elen igen när jag sumpat det.
Så den här gången tog jag fram mina kunskaper, så det blev bara ett stopp på runt halvtimmen istället för fem timmar som förra gånge. Man lär så länge man lever.
Återigen har jag blivit portad från teknikrummet.

Efter en lång vecka tappade jag upp mitt bubbelbad som ska avnjutas med en god bok och varmt vatten på fredagar.
En skön avslutning på veckan.
Idag tappade jag mobilen i badkaret.
Ja jag hade den med mig. Nej den är inte vattentät.
MEN som tur var , var det inte min.

Vad ska jag säga, plötsligt händer det...

Jävlar i min låda!

Vad smart han är den där Jens, på "Vem kan mest"!!!!!!!!
Jag sitter här helt förundrad.
Snacka om allmänbildad..

New Shoes.

Klev med lätta steg in på Löplabbet idag.
Fick hjälp av en otroligt trevlig kille som hette Håkon som letade fram de skor jag skulle ha.
De är grå och går skitfort!
Sa han iaf.
Det får vi se imorron.


Ambivalent?

Ena dagen står jag på banken o ska köpa mig en lägenhet i Stockholm.
Samtidigt som jag helst av allt vill ha ett jobb i Göteborg.
Sen fick jag för mig att söka ett jobb i Åre.
Kan bli svårt att få ihop pendlandet i den här ekvationen, framför allt, hur ska jag kunna jobba på två ställen?
Dessutom har jag fått löneförhöjning idag, så nu kanske jag borde stanna där jag är.
Eller?

Ambivalent, det verkar vara mitt andra namn.

703

703:e...

702

Det här är 702:a.

700

Tänk att jag alltid ser efteråt att det är ett jämnt antal inlägg jag fått ihop.
Det här är nummer 701.
Missade alltså firandet av 700:e inlägget.

Ångest.

När jag var nere o trött på livet i början av den här månaden bokade jag o Maria ett hopp,
det kändes om det kvittade om jag kom ner hel eller inte så jag tyckte det var ett bra tillfälle.
Dog jag så dog jag liksom.
När jag kom på det idag var jag inte alls lika tuff, nu är jag ju glad o positiv igen, så nu fick jag ångest.

Jobb...

Jag tror vi alla är medvetna om att jag är lite rastlös och vill byta jobb.
Göteborg står högst på listan, men de verkar inte vilja ha mig.
Idag snubblade jag över en annons ang ett jobb i Åre under säsongen.
Det hade varit roligt oxå, inte minst för brädåkandets skull.
Borde jag söka?


Sex and the city.

Nu har jag sett filmen.
Jag ger den 3½ tomtar av fem möjliga.
Mest nöjd är jag med att Wes kollade cick-flick i två och en halv timme.
Thomas såg istället den mer manliga filmen Arn 2.

Har fått en utmaning av Maria idag.
100 armhävningar innan jul! Jag som hade siktat på tio..
Men man kan ju inte backa på en utmaning, det går ju bara inte.

Helgens bröllop var otroligt trevligt.
Mer om detta senare.
NU är det sovdags.

Complicated.

Chill out, whatcha yellin' for?
Lay back, it's all been done before
And if, you could only let it be
you would see
I like you, the way you are
When we're, drivin' in your car
and you're, talking to me one on one but you've become

Somebody else round everyone else
You're watching your back like you can't relax
You're tryin' to be cool, you look like a fool to me
Tell me

Why you have to go and make things so complicated?
I see the way you're
acting like you're somebody else gettin' me frustrated
Life's like this you
you fall and you crawl and you break
and you take what you get and you turn it into
honestly you promised me I'm never gonna find you fake it
no no no

Mums!

Städarna som städar trapphusen på mitt jobb luktar så himla gott.
Det är en fröjd att komma till jobbet och de går förbi..

Kattvakt.

När Fr Wiberg befinner sig på resande fot får jag ofta uppdraget att vakta katt.
Den här gången är det London som fått fin-besök.
Annelie skjutsade hem mig idag, bråttom hade jag in pga liten blåsa.
Jag står o fipplar med olika nycklar men får inte upp dörren i porten.
Mer o mer bråttom blev det.
Till slut inser jag att jag är i fel port.
12 Lena, inte 10.
Herregud.

Semester.

Jag har en kollega som kom tillbaka från fyra veckors semester förra måndagen.
Kollegan vill få mig att tycka synd om henne då hennes man har ett arbete som gör att de inte kommer att
komma iväg en vecka till Grekland nu i början av september.
Tror inte det. Icke. Inte ens uns av medlidande finns i denna kropp som inte haft semester ännu.

KK

Knasiga Killar;

På första plats, med stor marginal, hamnar en gammal.. tja vad kan man kalla det, flirt kanske?'
Vi kan kalla honom Roger. Roger har jag känt sen -00 och vi har egentligen aldrig känt varandra väl utan det har mest varit en lunch då och då, ett par fester och ett eller två hångel tillfällen på de här åtta åren vi känt varandra.
Senast i somras käkade vi lunch, pratade om det mesta som vi brukar göra, framtidsplaner osv osv.'
Som vanligt berörs inte det faktum att han har sambo och att det just köpt hus. Han låtsas som om det inte existerar.
Tre veckor efter den här lunchen får jag ett sms om hans nyfödde sons ankomst!!!
Inte ett ord om att han ska bli pappa när vi åt lunch. Det intressanta med Roger är, att när han kommer in och hälsar på på mitt jobb två månader senare och jag gratulerar till sonen pratar han bort det???

Nummer två, honom kallar vi för Erik.
Erik och jag gjorde sällskap i högstadiet. Han bor kvar i Sveg, varje gång jag träffar honom så pratar vi alltid om vad som händer och vad vi har för oss. I lördags träffade jag på honom på ett ute ställe och som vanligt haglade frågorna.
Det han är mest lyrisk över är att han har en Mc, en R1a, han är lyrisk! 
Vad jag vet, som inte han vet att jag vet, är att hans sambo är i åttonde månaden och ska föda när som helst.
Är inte det nåt man vill berätta, nåt man är förväntansfull över?

Framme vid nummer tre. 
Mikael är en kille som jag samarbetar med, vi pratar minst en gång om dagen.
Pratar också ofta om privata saker, vad vi gör under helgen, var vi tränar, var vi går ut osv.
Hans brors syster berättade för mig att han skulle bli pappa för länge sen, och sedan dess har jag väntat på att han skulle säga nåt, men inte ett ord.. Härom dagen fick jag ett sms där också han annonserade sin sons födelse.

Till slut har vi nummer fyra. 
Henrik och jag hade en "historia" på 90talet, närmare bestämt -98.
Vi var inte ihop utan det var mest att vi hånglade ibland på fyllan. Till slut gick det över till nån sorts vänskap.
Rätt bra kompisar i början, men sen ebbade det ut när jag lämnade orten och sen dess ses vi bara om av en händelse skulle vara på samma ute ställe samtidigt vilket inte alls är ofta.
I vilket fall träffade jag även honom i helgen och vi började så klart prata om hur det såg ut i livet, var vi befann oss.
Jag hävdade att han borde ju ligga före mig eftersom han har villa, volvo och vovve så rent logiskt borde det ju vara dags för barn. Varpå han svarar mig "jag vet inte om jag har hittat rätt ännu". Ja men säger jag , du har ju flickvän ( som han haft fyra-fem år, en jättegullig tjej) "ja men jag vet inte om jag vill ha henne som mor till mina barn".
Hur fan kan man säga så till nån som man knappast känner längre? 

Vad jag undrar är följande; Har jag gjort/sagt något som gör att man inte vill berätta för för mig om sina väntande barn?
Tycker dom kanske inte att jag har ett jävla dugg med det att göra? Men varför delar de då av sig av allt annat?
Jag fattar ingenting, jag tycker bara det är väldigt märkligt.
Om jag varit i åttonde månaden och min kille inte skulle nämna det till den som frågar om vad som händer i livet skulle jag bli otroligt besviken, spelar ingen roll VEM som skulle fråga!!'
Likaså skulle jag bli väldigt ledsen om min sambo sen fyra år skulle stå o säga på krogen att jag inte är den rätta.
Samma sak skulle det vara om jag blev helt förnekad av mannen i mitt liv, att han inte skulle låtsas om att jag överhuvudtaget bara pratar i jag form, Jag har köpt hus, jag ska flytta, jag ska på semester osv osv (Roger)

Om den dagen kommer då jag har barn i magen vill jag att fadern ska vara förväntansfull och glad!
Jag vill att han ska vara ivrig, överlycklig och stolt.
Annars kan det lika gärna vara...



Tömma Ryggsäcken.

Behöver man göra regelbundet för att man ska kunna gå upprätt.
Har känt mig lite irriterad och vrång utan anledning idag, men så tömde jag ryggsäcken när jag pratade
med födelsedagsbarnet och nu känns det lite bättre.
Ganska mycket bättre, och det pga av att jag tömde min ryggsäck som jag lyckades packa full under gårdagen på storön.
Underbart.

Frustration.

Det hela började med att jag hittade den perfekta presenten.
Klockren, fantastsikt underbar och väldigt passande.
Storleksmässigt passade den dock inte lika bra, och med tanke på att den kom från andra sidan Atlanten så var det inte tal om att skicka tillbaka och byta storlek och betala frakt och tull en gång till.
Hursomhelst gjordes ett försök till hemsömnad och mamma gjorde verkligen sitt bästa.
Men perfekt blev det inte, och perfektionist är ju vad jag är när det gäller andra...
Försöker tänka som så att det är tanken som räknas, men är det verkligen det?
Den kanske duger att ha i garaget.
Förhoppningsvis.



Norrut.

Undrar om jag ens har berättat för mina killar därhemma att jag är borta hela helgen?
Att jag åker till Gävle på kalas idag.
Och sen vidare mot Härliga Härjedalen på lördag.
Det har jag nog glömt.
Ja ja, de märker väl det.

För övrigt så är tydligen Lilla Hotellets restaurang i Sveg med i Kungliga Automobil Klubbens Restaurang Guide.

Present!

Brodern som lånade min ryggsäck och korsade Atlanten med sina söner för ett tag sen,
har köpt en present till mig som ligger i ryggsäcken (tillsammans med mitt pass) som jag ska få tillbaka på lördag.
Jag tror jag vet vad det är.
Ett paket Skittles. Mums.
Åh vad jag längtar till lördag!! 


Åt helvete.

Lägenheten var åt helvete. Eller kanske inte helt åt helvete men det kändes direkt när jag kom in att det inte var rätt.
Skabbigt, lortigt och grönt kakel i badrummet, bara en sån sak.
Ja jag vet att man kan byta kakel, men om man ska renovera kök eller badrum ska bostaden ha ett bättre pris..
Nu sitter jag här o funderar.
På varför jag alltid går händelserna i förväg, varför jag planerar så långt fram ibland och blir lika besviken varje gång.
Jag bygger upp en förväntning som är ologisk och ramlar rakt ner i avgrunden när det inte blir som jag har tänkt.
Jag ska skärpa mig.
Egentligen vet jag ju att det mesta sker av en anledning. Att det ordnar sig.
Imorron är en ny dag.
Jag har fortfarande ingen egen lägenhet, jag äter inte från mina vita tallrikar och inte har jag en stor soffa heller.
Inte idag. Men förhoppningsvis en annan dag!
Och jag är helt övertygad om att den dagen kommer fortare än man tror.

I mitt huvud hade jag redan flyttat, hade redan packat mina kartonger och haft loppmarknad.

Broder, den äldste, gjorde mig lite mindre ledsen med sitt samtal alldeles nyss.
Om inte bilen går sönder i street racingen på lördag ska jag äntligen få provköra!
Som jag har väntat.

Skönt.

Idag känns det mycket lättare att vara jag.
Ja jag kommer vara skyldig pengar, ja jag kommer få en dyrare månadskostnad.
Men så tänker jag på allt det andra...
Mina vita tallrikar, garderobsutrymmet och mammas pyssel, då blir jag lugnare i själen.
Och en lägenhet i Sthlm går bra att hyra ut, alltid finns det nån som behöver tak över huvudet.
Känslan av att sitta fast får jag lära mig att leva med. Kanske är det en del av att bli vuxen.
Jag sa till min mamma igår, att är det såhär ångestframkallande att bestämma var man ska bo, hur ska det då bli den dag man ska bestämma VEM man ska bo med?
"Ja, men ring bara och fråga din mamma så ordnar vi nog det med ska du se" var svaret jag fick.
Hon är rolig min mamma.

Stockholm-Göteborg?

Japp. Nu ska det bestämmas vad som ska hända. Som alltid blir jag lika vilsen varje gång jag måste ta ett beslut som innefattar pengar, jobb och lägenhet. Förra gången jag köpte lägenhet gick det ju bra, varför skulle det inte göra det den här gången? Man glömmer fort...

Fördelarna med Stockholm;
-Lägenhet (om jag nu kan bestämma mig nån gång)
-Jobb (som jag har börjat tröttna lite på men jag är dock anställd fortfarande..)
-Kompisar (som inte lär försvinna genom en flytt, men ändå.)
-"Nära" hem

Fördelarna med Göteborg;
Egentligen finns inga direkta fördelar med Göteborg förutom det uppenbara.
Det är en ny stad! Nya människor.
Det händer nånting nytt och min rastlösa själ får åter syre.

Egentligen är det ju inget livsviktigt beslut.
Pengar kan man alltid tjäna nya som den smarte Lars Jansson "over there" så snyggt uttryckte det och det har han alldeles rätt i. Det går ju alltid att sälja.
Jag är ju även en av de få som gillar att flytta så det problemet är inte heller ett problem.
Dessutom så har man alltid rätt att ångra sig.
Det jag beslutar idag kan jag ändra på imorron, det är min fulla rätt.
Ringer dom med erbjudande om drömjobbet imorron så får jag väl helt enkelt hyra ut lägenheten ett tag
och se om GBG är nånting för mig. Inte svårare än så.

Jag önskar jag var en get, eller en Arla mjölkko.
De fattar nog inte så många beslut på en dag.
Eller?

What to do?

Har just blivit erbjuden en lägenhet i Hägersten.
Bliig hyra, billigt inköp och ny renoverad.
En lgh på 62kvm med badkar och balkong längst upp i ett mysigt kvarter.
Vad gör jag nu?
Hur gör jag med mina "jobba i Gbg planer"?
Om jag tar lägenheten kommer jag garanterat bli erbjuden ett jobb där nere bara för att.
OM jag int

För små.

Jag har för små skor. De jag köpte igår passar inte idag.
De är inte för små på längden utan det är "stortåknölen" som tar i, det klämmer liksom...
Får gå o köpa nya idag helt enkelt, brorsan eller Martin kan ta de här.
Just snyggt.


B12.

Nu ni ungdomar har tanten balanserat upp sitt B12 nåt så in i bomben!
Tack vare sprutor, tabletter och Berocca har jag nu ett värde som skulle göra en gepard avundsjuk.
Så nu ska jag känna mig pigg, glad och levande igen.
Och det gör jag kanske, åtminsotne delvis. Jag behöver semester.
Minst tre veckors sammanhängande semester då jag ska ligga i solen, traska runt i ett nytt land.
Upptäcka nånting nytt, möta nya människor. Bränna lite pengar, få skoskav.

Vidare doktorn att jag ska äta fisk. Fisk? Varför Fisk frågade jag förfärat varpå han lugnt förklarade för mig att det är bra för mig, att jag behöver det. Fisk? Jag är inte helt övertygad, men kan ju komma att bli.
Det finns säkert en massa god fisk som jag inte ätit. Eventuellt.

Hoppet imorron blev inställt. Tydligen ser deras start/landningsbana ut som ett träsk efter vädret som varit.
Har de aldrig hört talas om asfalt? Vad är det för fel på asfalt?
Jag blev otroligt besviken den här gången för nu hade jag laddat! Ja jag är fortfarande lika livrädd men på nåt vis hade jag ändå tänkt att chansa. Bära eller brista liksom. Hoppa med livet som insats kan man säga.
Igårkväll låg jag o funderade på vad som händer om de glömmer sätta fast mig i nån när det är dags att hoppa.
På tv har jag minsann sett att man kan "dyka efter" och komma ikapp, men funkar det i verkligenheten?
Maria påstår att jag inte behöver oroa mig över det. Sitter jag inte fast så ramlar jag ner helt enkelt.
Ja,ja nu får vi se när det händer.. Maria försöker övertyga dom att de ska skjutsa upp oss senare den här veckan.
Jag håller tummarna.

Till sist har jag köpt nya skor idag.
Mina vita gav upp efter Roskilde, mina rosa gav upp och lade sig för att vila i Hans soprum efter GBG-kalaset.
Hittade inga skor som matchade solen imorse så jag tog på mig ett par flip-flops, inte så smart visade det sig när två blåsor uppenbarade sig. Men som sagt, hittade ett par på rea i Kista. Så nu har jag skor till hösten.
Snygga är dom om jag får säga det själv.




Online.

Jag har 29 kontakter på min msn som är online, 54 st som är offline.
Av dessa 29 online brukar jag "prata" med högst 3 på dagarna, varför har jag de alla de andra?
Lite facebooksyndrom kanske?
Flest vänner när man dör vinner?

Way Out West.

Tänkte skriva ihop en sammanfattning om helgens bravader.
Men som vanligt så dalar jag fort när klockan slår nio.
Så nu ska jag sova.
Sova bort snoret tills på onsdag.
Annars blåser jag bort det då.


Bröst.

Varför tror Thomas att han vet mer om bröst än mig?
"För att jag har klämt på fler" är hans förklaring.
Det faktum att jag har ett par då?
Borde inte det räknas?


Herr Snor.

Herr Snor kom på besök inatt, eller han kom nog redan för nån dag sen men han var rätt beskedlig de första dagarna.
Men inatt tog han tag i förkylningen på allvar och täppte igen min näsa.
Det värsta med att vara snorig är enligt min mening halsontet, sen på andra plats kommer täppt-i-näsan-grejen.
Som en vis människa sade senast idag; "Det kan man faktiskt göra något åt...."
Och det kan man visserligen, använda nässpray men grejen är den att jag tycker det är lite läskigt med spary i näsan.
Vet inte varför men jag tycker det är obehagligt.
Idag knallade jag iaf in på apoteket för att köpa lite spray, ringer Annelie som rekommenderar en som ska vara bra.
Jag var stolt när jag kom från Apoteket för jag hade liksom tagit ett steg framåt i utvecklingen, ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Lena Persson.
Jag går o kollar på flaskan och tänker att det kan ju faktiskt inte vara så farligt.
Det gör ju inte ont, utan som sagt det är obehagligt på nåt vis.
Ja ja, när jag kommer hem ska jag prova..

När jag väl kommer hem så är nästäppan borta!!!
Utan att jag har använt näsprayen så har liksom snoret bestämt sig för att luckras upp o rinna som vanligt nerför istället för att sätta sig på tvären halvvägs genom..
Underbart. Nu får nässprayspremiären i vuxen ålder vänta lite till.

Förresten, Hans gjorde partytrick med en kondom genom näsan ut genom munnen.
Jag skulle ta kort men jag kväljde så hemskt av att se på så jag missade alltihop.


FYI.

Vi har bytt bolag.
Så nu har vi ingen tv, inget internet och ingen telefon..
Men vad gör väl det, det är ju festival imorron!

Idag umgås vi med Kitty från Holland som vi träffade på Bali.
Hon o hennes mamma sitter här i soffan, vilket mys!

Imorron åker vi till Göteborg!
Hej o Hå!

??

Tänka sig, helt plötsligt har jag fyra biljetter för mycket.
Hur gick det till?

Dagens Horoskop.

Skorpionen

"Du känner dig lite låg och missuppfattad, men försök göra så gott du kan.
Det är inte alltid nödvändigt att vara på topp.
Du har också rätt att ta det lite lugnt"

Ha!
Verkar som Jim var inne på rätt spår.

Köttsoppa!

Imorse vaknade jag och kände ett oerhört sug efter köttsoppa, en sån där Findushistoria med lite morötter och nån gammal köttbit i! Kilade förbi turkshoppen här nere och till min lycka så fanns det en burk som stod o väntade på mig.
Lunchen klar tänkte jag, tills jag kom hit o började skriva och kom på att jag ska äta lunch med mitt nätverk idag.
Det blir köttsoppa till middag idag alltså.

Vad är det för fel?

Thomas tar fram en ramlösa ur kylen när vi sitter o spelar tv-spel. Eftersom jag törstig konstant nuförtiden så sträcker jag mig över bordet o tar flaskan innan han hinner öppna den. Tar en stor klunk o mitt i klunken inser jag att det inte är Ramlösa. Vodka. Ren vodka. Vem avslutar sin tisdagskväll med en fyra sprit?
Förtvivlad springer jag till kylskåpet o sliter ut mjölkpaketet som jag har och klunkar direkt ur paketet (bara jag som dricker mjölk i hushållet så det är okej att jag gör så) bara för att inse att det är klumpar i mjölken.
Mjölk som går ut idag, med klumpar, rakt ner i magen.
Nu tänker jag sova. Och ha förhoppningen om att dryckerna är på min sida imorron.
Gonatt.

Egentligen.

Jag har fem jävligt bra ämnen att blogga om.

1. Mitt besök hos ögeonläkaren som pratade med väldig brytning och inte kunde förklara vad hon menade, så det slutade med att jag gick hem med VÄLDIGT stora pupiller och med en övertygelse om att jag hade en hjärntumör som trycker på mina synnerver.

2. Biljetterna till Way Out West som jag blivit lovad av en människa som tydligen har ballat ur helt och lämnar kryptiska meddelande på mitt mobilsvar vilket gör att jag till slut är beredd att lägga ut fyra tusen av mina egna kronor för att de jag lovat ska få en blijett ska få en. Som tur är räddar Kristofer mig ur den knipan.

3. Kläderna som jag handlade i Kista på rea (ej retur), av vilka 2 av 5 plagg passade, varpå jag återigen lovar mig själv att jag SKA prova kläderna innan plånboken åker upp annars blir det som vanligt, de blir liggandes i garderoben.

4. Den perfekta presenten som anlände från Usa idag och jag var glad i hela magen tills jag packade upp den, och upptäckte till min fasa att det inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Förhoppningsvis kan min kära lilla mamma hjälpa mig få till det. Hon är en bra mamma, hon kan sånt. Fixa liksom.

5. Packningen som inte verkar göra sig själv, kläderna ligger fortfarande inte i väskan inför trippen till Göteborg och jag tror fortfarande att det ska lösa sig av sig självt men frågan är om det gör det?

Men det gör jag inte, jag sitter här o spelar Mario Kart med Tompa.
Och luktar på gamla Hummers-skal. Blä..

KnarkLena


En pupill som har blivit lite stor.. Antar att det är såhär jag skulle se ut om jag knarkade,
men då kanske det hade varit lika på båda ögonen.
Lite läskig bild faktiskt!

Goa Gubbar!

En hektisk och rolig helg som vanligt när grabbarna är uppe!
Nu sitter jag här i soffan, orkar inte röra mig...
Känner mig som en urvriden disktrasa, men jag luktar gott! :)
Skickade Hans o Jim med flygbussen till Bromma där de förhoppningsvis hann med planet till Landvetter.
Vanligtvis känns det trist o tråkigt att skiljas åt efter ha umgåtts en hel helg, men den här gången var det helt ok.
Vi ses ju redan på torsdag igen då det är dags för festival i Slottsskogen.
Har inte så många band som jag MÅSTE se men jag tänker inte missa Nationals och Flaming Lips.
Dessutom ska vi ju äta Vulkanpizza och umgås.
Vilket mys.

Nu ska jag kolla på film.


Lösningen.

Jim har tydligen kommit på lösningen till mitt depressionsproblem.
Han hade talat om för Annelie att det inte är så konstigt att jag är låg.
Så här ligger det tydligen till;
"Eftersom Lena går i 180 24 timmar om dagen, 7 dagar i veckan, 52 veckor per år så behöver hon ibland vila.
Egentligen är inte hon låg just nu utan hon är som en vanlig människa, det är bara det att hon inte vet hur det är och
därför tycker hon att hon är låg. Det är hon inte egentligen utan det är bara så det är att vara normal"

Ja men då så.
Då kör vi, full fart. Fyra toasters!


RSS 2.0