travelena

Tänk att det är alltid så förbannat skönt att komma hem. Spelar ingen roll var man är eller hur länge man varit borta, det är alltid lika skönt att komma hem. Känner mig glad i magen nu när jag fått min dagliga Tompa-tid och dessutom fått köra 21 banor på MarioKart. "det är en jävla tur att inte du har kille" säger Tompa idag när vi spelar, "du hade säkerligen tagit ut det på den stackarn när det går så dåligt för dig!" .
Undrar om det hade varit så? Jag blir väldigt arg när det går kasst när vi spelar, jag använder alla okvädningsord jag kan komma på. Och alla könsord oxå, allra helst det kvinnliga av någon anledning.
Men jag tycker nog att det går över fort. Det är ju inte som när Tompa förlorade när jag o Fredrik spelade i samma lag, han vägrade ju spela sen på flera veckor. Så dålig förlorare är jag INTE.

NU är det dags att knalla iväg till Vårdcentralen o trycka i mig en B12 spruta. Bara sex veckors besprutning kvar nu, sen ska jag vara klar sägs det.

Eftersom jag fortfarande är lite låg, dels pga av idioten som mailade, och dels pga av pms så försöker jag pigga upp mig igenom att surfa runt och hitta olika människor jag träffat på igenom livet.
Fantastiskt vad man kan hitta på den här webben!!!
Måste erkänna, att när jag är lite nere och känner mig lite misslyckad, så känns det bra att finna att vissa andra inte heller lever perfekta liv.

Jag har ett problem.
Jag har väldigt svårt att hantera människor som är intresserad av mig, som jag inte är intresserad av.
Istället för att bli smickrad och ta det som en komplimang blir jag istället generad och känner mig illa tillmods.
Jag vill bara vara omtyckt av den jag tycker om. Det räcker gott och väl. Mer behöver jag inte.

För en timma sedan satt jag här o gnällde över att ingen hörde av sig. Nu ångrar jag det bittert.
Jag har fått ett mail. Eller rättare sagt tre mail. Och i inget av de stod nånting jag ville höra. Alla tre är från samma person, och det han hade att säga var verkligen inget jag ville veta. Helt plötsligt så förvandlades den här fina söndagen till en jobbig dag. En karl som är gift, har barn och är tusen år äldre än mig kan tydligen inte sluta tänka på mig och det är så läskigt att det kryper i kroppen på mig!  Jag känner mig skyldig på nåt vis.
Var jag för trevlig? Har jag på nåt vis gett honom signaler som han skulle kunna tolka på fel sätt?
Har jag sagt eller gjort nåt som den här människan på nåt vis skulle kunna missförstå, tolkat det som att jag skulle vara intresserad?
Svaret på alla dessa frågor är nej nej nej, och åter NEJ!!!!!
Jag vet att inte det här på nåt sätt o vis är mitt fel men som sagt,  Jag kan inte hantera sånt här!

Jag har en bekant vars ena dotter fick bröstcancer för ett antal år sedan. Det visades sig vare en genetisk form av cancer som hon fick ärva efter sin mormor. Just den här formen av cancer är vanligast att få när man är under 40 tydligen..
Det finns ju läskigt många olika cancerformer!
I vilket fall så fick hennes systrar, döttrar och systerdöttrar förfrågan att ta bort sina bröst så att de aldrig skulle kunna drabbas av bröstcancer, iallafall inte den här formen.
En syster nappade på erbjudandet, hon är 35 år, gift och har två färdigammade barn så hon såg ingen anledning till att INTE ta bort dem. Jag måste säga att jag är mäkta imponerad av detta!
Jag vet inte om jag själv valt det beslutet.
Den andra systern (som valde att ha kvar sina bröst)  fick lungcancer ett par år senare (hade ingenting med det genetiska att göra utan en helt annan cancerform), och naturligtvis nån märklig sort som inte går att stråla bort utan man måste operera bort den. 70% blir friska efter operation o går vidare i livet medans 30% med stor sannolikhet får ett återfall och då gäller det att cancern sätter sig nånstans man kan operera.
Den här systern går på undersökningar var tredje månad för att man ska hinna upptäcka eventuell återkomst snabbt, så att tumören är så liten som möjligt, och därmed lätt att operera bort.
Undrar hur man lever då, med ett ständigt "hot" om sjukdom hägrar non-stop?

När vi pratade om detta så kom Tjernobyl upp.
Tydligen tror vissa forskare att det kom mycket skit därifrån som svepte in i Gävlebukten, och detta kan tydligen ha med cancerspridningen att göra. Jag undrar om det är så? När jag var mindre hörde man knappt om nån som haft cancer, än mindre kände man nån. Idag har jag ett flertal i bekanskapskretsen som drabbats, minst ett par stycken i famlijen. Är det för att det blivit mer eller visste man inte förut vad det var? Upptäckte man det inte?

Planen för dagen var att jag skulle ut o promenera bort huvudvärken och bli piggare.
Det gick sådär. Hamnade framför tv'n och nu har vi spelat Mario Kart i tre timmar.
Nu har killarna köpt kontroller så vi kan alla spela samtidigt.
Det blir roligare o roligare för varje gång, nu blir jag inte sist jämt utan det händer att jag vinner tom.
Och det är ju alltid roligt!

I övrigt sitter vi här o väntar på att Annelie ska komma o laga mat till oss.
Hon var ju på väg för en timme sen?
Så långt är det faktiskt inte till Solna.

Hej gumman...

Är du fortfarande sur på mig?! Neeee!!!

Jag älskar ju dig juh!

Å det är ingen mening med att vara sur på mig, för det funkar inte.

Jag är alldeles för trevlig!!!

Å du är en söt svinskonpaj på livets kakbord...

Hej heeeeej!

/

MR Sjöhäst

__________________________________________________

Do You Yahoo!?

Get email alerts & NEW webcam video instant messaging with Yahoo! Messenger http://im.yahoo.com


Nu har jag skrattat oavbrutet så jag har ont i magen.

Jag är en sviskonpaj!!

Det blev ingen intervju. De hade inte tid att vänta tills jag kom hem utan har redan tillsatt tjänsten.
Det var synd för mig som inte får jobba hemifrån i sommar, men ändå mer synd om dom som inte får jobba med mig. Deras förlust liksom.

Som ni ser, solbrännan har gett mig en otäck dos av självförtroende idag ;)

Har sitter jag langt borta i vida varlden. Det far bli ett snabbt inlagg bara for att tala om att jag lever. Har ju inte tid att sitta har inne nar solen skiner dar ute! :)

Allt har varit superbra och superintensivt! Nar de andra akte hem igar hyrde jag mig en golf och forsokte ratta direkt hit till Jeffrey's Bay.
Det gick sadar. Jag korde vilse, hamande vid en kakstad, korde genom nan form av grasbrand, lyckades dessutom kora pa fel sida av vagen (ingen annan i det har landet som vet att det ar hogertrafik som ar inne just nu tydligen) Dessutom var det storm och nar jag akte forbi ett vagbygge blaste en vagskylt rakt pa min lilla hyrbil.
Till sist lyckades jag inte ta ut en enda kontant pa nat av de tre kort jag har med mig..
Otur.

Nu har det iaf rattat till sig. Sa jag har pengar, jag kor vanstertrafik och vinden har bedarrat nagot.
Ingen vind idag hojtade receptionisten glatt imorse nar jag kom ner. Tydligen kallas det bara blast har nere om skyltarna blaser ner. Att jag har problem med att sta uppratt ar tydligen bara vardagsmat! :)

Alla aventyr som vi roat oss med innan de andra akte hem berattra jag om sen, maste ut i solen nu.
Maste bara namna hajdykningen. Lena Persson har haft mojlihgeten att stracka ut sin hand och rora vid en livs levande vithaj!! Jag tog inte den chansen dock, ar ganska nojd med att ha tva armar .
Forstar ni hur nara den var?
Galet!!!